Den blomstertid nu kommer..

Man har väntat och väntat sedan man såg på FB de första tecken på att nu är det dags och man börjar se bilder på blåsippor mm. Men här i mitt hörn så tar blommorna tid på sig men nu så har de börjat att tina fram. Snödroppar och krokus tittar upp ur sina gömmor.

Och till och med paddan har vaknat..

Nu är det bara vänta in på blåsippor, vitsippor och alla blommor som nu vaknar till liv.
Den blomstertid nu kommer…..

Annonser

Hasselbacken

Sakta smyger sig våren sig på och vintern får ge sig vika fast den kämpar på med minusgrader och snö men den kommer snart vara besegrade.
I skogen har skogsduvorna börjat kuttra, bofinken sjunger sin underbara sång och sångsvanarna flyger förbi. Jag tar en promenad till hasselbacken, titta om hasseln börjat blomma. Under min promenad söker sig ögonen efter fler vårtecken men än är det för tidigt, snön ligger fortfarande djupt men i södersluttningarna är det barmark, om någon vecka om värmen kommer kommer det att lysa gult där.

Jag letar efter om hasseln är på väg att blomma och finner tecken på det, snart är det dags att rapportera detta. Jag är fenologiväktare och rapporterar in mina fynd till Naturens kalender, en rolig arbetsuppgift där man kan se hur vårens alla tecken dyker upp i vårt land.

I hasselbacken är det varmt och skönt, myrorna har vaknat men de vaknar till en förstörd bostad, någon har bökat upp den ordentligt och säkert är det vildsvinen för de har gått hårt åt i den gamla kohagen.

Jag är totalt såld på mitt objektiv, ett gammalt östtyskt sort som ger bilderna en underbar bokeh och jag förlorar mig en stund där jag går bland hasselbuskarna .

Finner också torkad nypon som sitter kvar på busken.

Så skönt att få vandra där i hasselbacken, njuta av värmen och att få skapa med kamera. Känner hur jag fylls på med energi och jag sätter mig ner en stund, njuter av fågelsången och baravara här och nu, blundar och känner värmen i ansiktet, det är gott att leva.

Konst på väg 2018

Dagarna innan påsk och årets Konst på väg pysslades det i lokalen som döpts till Galleri Turbinen, spottarna (lampor) sattes upp, bord flyttas över till en annan lokal och dagen före Konst på väg startade hängdes bilderna upp. Många vändor upp och ned på stegen, balansera högt upp över gropen för att hänga tavlorna men långt in på småtimmarna var allt klart.

Så var det dags för årets Konst på väg i Tierps kommun i fyra dagar, Långfredag till Annandagpåsk mellan 11-17. Om jag har räknat rätt var sett åttonde året jag är med och de som är med har fått ansöka och blivit utvalda av en jury.
Under dessa fyra dagar hade jag ca 1100 besökare som tittade på bilderna och mycket beröm fick jag, speciellt över macrobilderna tagna med ett gammalt objektiv. Det är intressant att få lyssna och berätta för besökarna, förklara hur jag arbetar med bilderna.

Du som vill se mer från utställningen finns en liten video på Youtube som du kan se här
Och på min hemsida lottalund.se under gallerit kan du se bilderna i lugn och ro.
Vill också säga ett varmt tack till er alla som besökte mig under påsken.

Vill presentera två vättar som ni kommer att få stifta mer bekantskap med här i bloggen som var med under påsken och det är Dun och Pält:

Dun

Pält

Svampskog farväl

Just nu pågår Konst på väg i Tierps kommun, i morgon är den sista dagen och i år är skogen min ledstjärna i utställningen. Men tyvärr så blir det allt svårare att finna skog att vandra i och utställningen avslutas med en bild från ett kalhygge här hemma eller som det heter på skogsspråk, föryngringsyta. Bilden och texten har fått många att reagera då de känner igen sig i texten och jag tänkte dela med mig här på bloggen denna bild och text.

Jag tar min svampkorg, det är en härlig höstdag och jag ska till svampstället för att se hur mycket svamp det finns där. 
Med ett leende över de fina höstfärgerna och solen som värmer skönt kommer det bli en härlig dag i skogen, få andas in skogsluft och njuta av skogens skönhet. 
Men så stannar jag tvärt, det känns som jag har tappat orienteringen, här är min svampskog men den finns inte längre. Jag blir förvirrad, är på rätt plats men ändå känns allt så fel. Den ljuvliga skogen med den gamla körvägen in finns inte kvar, allt är borta nedhugget. 
Jag går ut där det fanns en gång i tiden skog, ställer mig på en sten för att se bättre. Kvar finns en smal skogsridå och jag vet att bakom den ridån finns ännu ett hygge. 
Dagen som kändes så ljus och skönt förbytts i gråhet, gråa moln drar in, solen går i moln och luften blir kyligare. Ännu en svampskog är borta såsom många andra här hemma. Vart ska jag nu finna min svamp, få vandra i skogen där jag finner ro och frid?

Vårdagjämning

Vårdagjämning är den tid på våren då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Vid den här tidpunkten står jorden helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.
När man säger vårdagjämning så menas det tidpunkten för när jorden lodrät vertikalt mot solen – en vanlig missuppfattning är att det är en hel dag. Tidpunkten för vårdagjämning är dock alltid runt den 20e mars, vårdagjämningen inträffar alltid under den 19e mars, 20e mars eller 21a mars. Vilket datum det sker skiljer sig förstås även åt beroende på tidszon – vilket även betyder att i andra delar av världen så kan datumet sträcka sig någon dag till åt det ena eller andra hållet.

Nog känns det att våren är på väg, solen värmer gott i ansiktet, snön smälter sakta men än är det en bit kvar innan vi får se de första vårblommorna.
Skogen lockar och drar, pulsar genom trädgården där snön ligger djupt,  tar ett par rejäla kliv över skidspåren så de ej förstörs innan jag går in i skogen.  Ett djup andetag, känner att jag blir välkomnad. Går ner mot gamla ängen, passerar grävlingsberget och kikar på lyan, ja, någon är vaken, snön är bortgrävd och spåren talar att någon har gått där. Jag följer spåren och det måste vara grävlingen som har tagit en runda, stackarn, han kan inte ha hittat mycket mat.
Sätter mig en stund vid kanten av gamla ängen, funderar och tänker, hur var det här en gång i tiden, vem var det som brukade denna äng, tog foder till djuren. Nu tar sakta skogen över det som en gång människan slitit hårt för att bruka. Ladan har för länge sedan försvunnit, när vet jag ej men som barn fanns den där dock utan tak.
Jag reser mig och går vidare, det är inte enkelt att gå i snön så jag vandrar hemåt igen. Ser på skogen, ser hur solens strålar silar sig mellan trädena, långa skuggor och jag testar med och utan  kamerarörelse när jag fotograferar.
Återigen korsar jag skidspåren, fortsätter ner till bruket.
Filurar framför ”min” lokal som jag har under påsken, snön ligger även där djupt framför dörrarna, det måstes skottas, går igenom i mina tankar hur allt som ska fixas. Blir en intressant påsk på alla sätt och vis.

 

Snart Konst på väg.

Snön ligger djupt och nätterna kalla men förberedelserna för Konst på väg pågår överallt för de konstnärer som ställer ut i kommunen och även för mig. I några månader har jag funderat över vilka bilder som ska tas med och skrivas ut.
Årets tema går i skogens tecken, skogens som är viktig för oss alla och det kommer vara bilder från den minsta blomman till skogslandskap.
I slutet av kommande vecka ska lokalen göras iordning med att sätta upp spotlight och på skärtorsdagen sätts tavlorna upp, ett litet pyssel då det är högt till tak och en hel del klättrande plus övervinna höjdrädsla då det finns ett djupt schack i lokalen.

Så har ni vägarna förbi kommunen under påsk är ni varmt välkomna. Här på bruket är vi ett antal utställare och blir ni fikasugna kan jag varmt rekommendera vårt Café som har både fika som enklare mat. Eller varför inte göra en promenad i vårt vackra bruk men så mycket snö det är nu så kan det bli besvärligt om inte det blir extremt varmt något som det inte verkar bli.
Jag kommer att lägga ut bilder här i bloggen så du som inte kan komma och besöka mig får en chans att se ändå.

Du som vill läsa mer om denna konstrunda klicka här

 

 

 

 

Med Ardenner i skogen

Upplands Ardennerklubb har som tradition olika aktivitetsdagar med ardenner så som vårbruk, höstplöjning och på vintern skogskörning. Jag försöker vara med för det är roligt att fotografera detta men också se samarbete mellan människa och häst. Nu var det dags för skogskörning med häst och det kunde inte ha varit bättre föresättningar då det är gott om snö i skogen plus att under förmiddagen så snöade det lite lätt och gav en härlig känsla.

Det var några ekipage med gamla timmerkälkar men också moderna vagnar med motor och kran.

På den uppskottade planen samlades alla in det bar in i skogen, här fanns också en servering för den som var hungrig eller bara lite kaffetörstig. Kolbullarna fick högsta betyg, mycket goda var de.

En bit in skogen kom man fram till en glänta och där låg det timmer som skulle fraktas till planen.

Ivriga hästar som med kraft drar iväg stockarna, det ser lekandes lätt och man får se fint samarbete.

Du som vill se mer bilder från denna dag kan gå in på min hemsida, klicka här kommer du direkt till albumet.

Varmt tack Upplands Ardennerklubb för en härlig dag i skogen.

 

I löv you

Jag bryr mig inte ett barr om det..

Från dagens skogspromenad

Pentax K1, Tamron 90 mm macro, Raynox, Pentacon 50 mm

I vinterskrud

Jag kör nästan på bredsladd in på bruket, måste ta det lugnt tänker jag, jag hinner, parkerar och bilen hinner knappt stanna innan jag är ur. Matkassens innehåll töms i rasande fart, av med arbetsjackan och på med en annan, i fickorna stoppar jag macron och 85:an och tar kameran i handen. Träden är härligt frostklädda och jag vill hinna ta lite bilder innan det försvinner, det är därför jag har bråttom, i morgon kan det vara försent. Känner att även att jag skulle ha bytt arbetsskorna mot andra skor men det får vara nu, jag vill fota! Med raska steg ger jag mig ner till bruket, första stoppet blir gamla järnvägsbron, en massa sly ivägen och jag muttrar, byter plats. Hmm, undrar om jag ska ta 85:an istället, ett härligt gammalt objektiv köpt av en kompis. Av med 24-70 som största delen sitter på, ställer ner den på marken. Nej! Jag hade inte satt på objektivlocket  och linsen är full med snö. Letar i fickorna, inget papper, ingen linsduk. Strunt samma, nu ska jag ta lite bilder på bron, får ta det där sen.

Testar mig fram, objektivet är gammalt och man kör som det vore analogt, testar olika vinklar innan jag är nöjd. Nu måste jag kika på objektivet igen, ja inget jag kan göra nu, 85:an får sitta på, kanske det var meningen med det.
Märker att jag får backa och leta mer med den, är inte van att köra med fast objektiv. Men det är kul och utmanande, ser folk mina spår måste de undra vad man har hållit på med. 😂 Ser att jag inte varit ensam att vara ute och fotografera bruket, ser spår av någon som också fotograferat.

Så vackert det är med de frostklädda träden och de blå ljuset som kommer vid skymning. Märker att jag är lite stressad fortfarande men går sakta ner i varv varefter jag fotar.

Jag hoppar över den sedvanlig vybilden på industrin, den är så vanlig utan vandrar ner bland byggnaderna istället, se vad jag kan finna.

Den här bilden blir nästan exakt lika som jag tog för något år sedan upptäcker jag vid hemkomsten. Men nu har jag gått ner i varv, känner att jag börjar bli både frysen och hungrig, någon mat hann jag ej få i mig vid hemkomst, viktigare med att få till bilderna och inte heller varma kläder, det har nästan gått 1,5 timma sedan jag kom hem och sprang ut med kameran men nu är det dags att vända hemåt, ljuset håller sakta på att försvinna. Hoppas att det blir lika fint i helgen för då blir det en ny vända och då med stativ, varma kläder och putsduk. Inte lätt att vara fotograf och man ser bilder överallt, det gör en frustrerad när det inte finns tid att fota men nu så, nu har jag lite bilder tagna.

En dag vid havet

Vi var ett gäng som gav oss ut till Hållnäskusten, närmare bestämt till Rödhäll ute vid Fågelsundet. Jag var glad att man hade slängt ner broddarna i ryggan för det var halt och isigt längst ner på klipporna och det är där man vill vara, fast man hade glömt att sätta broddar på stativet för den stod inte still.

Det var skönt att stå där ute på klipporna, det var länge sedan jag var nere vid sjön, fundera och komponera, se hur vågorna rullade in och försöka passa in den bästa vågen.

Jag använde 6 stegs gråfilter så havet får lite mer liv, med det menar jag att jag fryser inte vattnet som man gör med en vanlig exponering utan man får en längre exponeringstid som gör att vattnet slätas ut och man kan se rörelserna i vattnet.

Vilken utmaning att vandra på isiga klippor men med bra broddar så går det bra men att försöka sätta sig ner och ibland vill man även lägga sig ner men det var bara att glömma, gjorde ett par försök men fick ge upp, man hade inte lust att ta ett iskallt bad.

Där bland de isklipporna fann jag även en valross.

Till slut kände vi var klara och vandrade tillbaka till bilarna, ett kort stopp vid Fågelsundet där vi även tog sista fikan innan det var att dags att bryta upp. Vinden började ta i bra så det bet i kinderna.

Tack för en trevlig dag Anki, Fredrik, Arne och Carina.