När den gröna damen dansar

Jag skulle bara dokumentera lite ljussättning i ugnarna efter vår spökvandring vi hade under Hallowen där gamla Hammarsmedjan med hjälp av ljus och ljud åter fick liv. Under månaden som har gått har vi tränat på alla moment och detta har skett sent på kvällarna och ibland har jag stått och sett på stjärnhimmeln över de gamla industribyggnaderna och tänk att jag måste fotografera detta. Och igår fick jag chansen när jag såg att det var stjärnklart, tar första bilden för att se hur det vart och om jag ska flytta på mig och hur exponeringen blev. Men då får jag se något som gör att jag tar en glädjedans, det är grönt på skärmen. Men jag hade inte sett någon norrsken med blotta ögat, upp med telefonen, vad säger norrskensprogronosen, det ska vara norrsken.  Jag blickar upp, jo, svagt för ögat är det något som dansar däruppe.
_IMG9146.jpg

Detta har varit en av mina projekt, fotografera de gamla industribyggnaderna med Norrsken. Jag  glömmer tid och rum,är förlorad av den gröna damens dans uppe på himlen. _IMG9191.jpg

_IMG9204.jpg

Att den gröna damen kan göra en så lyrisk, jag gör små danssteg med ett stort leende, hon har bara börjat och ju mer kvällen lider och går över till natt kommer hon dansa mer men tyvärr så får hon dansa för andra då jag inte var rätt klädd för detta och kylan börjar göra sig påmind och batteriet börjar ta slut. Men Norrskenssäsongen har bara börjat, det kommer att komma fler nätter när hon dansar över himlen, då är jag där och dansar med henne. Jag flyttar mig och tar de sista bilderna innan jag går hem igen med ett stort leende.
_IMG9206_IMG9223

Efterord:
Detta är mitt älskade Strömsbergs bruk i Norduppland som bilderna är tagna.

Byggnaderna på bilderna har jag belyst lite extra med ficklampa så de inte blev helt mörka, sedan har jag lättat upp lite mer i bildreidgeringsprogrammet.

 

Annonser

I trollskogen

Våra skogar försvinner i rasade takt och den skog man vandrade igår är borta dagen efter. Så att få vandra i en riktig trollskog känns vördnadsfullt och detta fick jag göra när en kompis visade mig en underbar plats vid naturreservatet Florarna, Stora Agnsjön (Uppland), en skog som kommer att bevaras tack vare att den finns i naturreservatet. I den här skogen är man iakttagen av de som bor här, trollen kikar fram bakom stenarna, på myren dansar älvorna när solen sänker sig ner bakom träden, en helt underbar plats som jag blev förälskad i. Vi satt med varsin kopp te och tittade över sjön och njöt. Att vandra hit efter all nederbörd under veckans gång var bitvis lite svårt men inte värre än att man fick ta lite omvägar på de mest vattensjukaste ställena.

_IMG8944.jpg

Men så började skogen locka och dra och jag började se mig omkring, vilken skog!
_IMG8949-Redigera.jpg

Stora härliga mossbeklädda stenblock, och små svampar.
_IMG8956_IMG8960

Med ett leende så vandrade jag vördnadsfullt i skogen och myren och försökte fånga deras själ. Vart jag än såg kikade ett troll fram.
_IMG8967-Redigera_IMG8969-Redigera_IMG8985_IMG9034-Redigera

_IMG8995-Redigera

Och som vanligt när jag har träd omkring måste jag bara göra en skakbild.
_IMG9010
Och sedan byte jag från stort till smått
_IMG9025_IMG9016_IMG8964_IMG8958-Redigera

Men allt det roliga har ett slut och vi vandrade tillbaka men jag viskade till trollen att vi ses igen och ett klingade skratt fick jag som svar.

Höstbjörkar på rad

Efter två dagar med störtregn (ca 100 mm regn) så gav jag mig ut till ett favoritställe där björkarna står på rad. Har inte fotograferat dem i höstskrud men nu blev det av. Går omkring, funderar, tittar på olika vinklar, testar mig fram. Och alltid när det gäller träd så blir det lite ”skakbilder” det går inte att låta bli helt enkelt.

_IMG8914
_IMG8919

_IMG8941-Redigera

_IMG8929

_IMG8925

Höstpromenaden

Träden lyser allt mer i olika färger, den gula dominerar mest, ormbunkarna har gått att att vara vackert gröna till brunt men de är fortfarande vackra. Och att få dyka ner bland ljungen leta efter olika vinklar för att fånga dem och idag fanns det även vackra spindelväv med små droppar i, helt underbart och man glömmer tid och rum.
Vad naturen är vacker.
_IMG8871-Redigera_IMG8866-Redigera_IMG8855-Redigera_IMG8850_IMG8841

_IMG8882_IMG8887_IMG8892

Bilden ovan så är det någon slags kokong, undrar vad som finns i den. På denna plats finns det många fjärilar av olika slag.
Ge er ut, njut av naturens skönhet.

Kommentarer till  bilderna:
Bild nr 1 rönnbär är dubbelexponering gjord i kameran, redigerad med Topas Labs
Bild nr 2 är redigerad med Topas Labs
Bild nr 3 har jag rört kameran vid exponeringen sedan konverterad till svartvit i Silver Efex
Bild nr 4 och 5 har jag använt det gamla objektivet Pentacon 50 mm.

 

En fläkt av tiden som varit

Etiketter

, , ,

För en tid sedan hade Järnvägsmuseumet en kväll för fotografer där vi fick fotografera ånglok, rälsbuss och eltåg. Detta var en av de sista arrangemangen de hade innan de stängde för en längre tid. Jag fick se detta av en tillfällighet och anmälde mig på stående fot. Detta var något jag hade viljat gjort en längre tid och haft funderingar att ta mig någon av de museumjärnvägar som finns som bl.a. Jädraås men aldrig kunnat då det har varit andra saker som kommit emellan.
Det som drog var ångloken, dessa stora pampiga loken som gjorde en enorm nytta en gång i tiden. När jag stod och tittade på dem så var det som man drogs bakåt i tiden och jag föreställde mig när såna fanns i bruket hemma.
Men det var svårt att få till bra foton, dels för ljuset men också så stod det fotografer i vägen när man vill ta en annan vinkel 😃men man fick göra det bästa av det. Jag använde enbensstativ som gjorde det lite svårare men ändå enklare att flytta på sig.

i det hela var kvällen mycket trevlig, många goda samtal med andra fotografer som man redan kände eller okända, alla verkade trivas denna speciella kväll och jag hoppas att när museumet öppnar igen att detta blir en återkommande evenemang.

En så snäll dam

För en månad så kolade vi vår fjortonde kolmila, en kolning som gick så snällt och fint utan några problem. Under några dygn så njöt man där i skogen medan hon kolade, många besökare var det också.
_IMG7493

Men nu var det dags för rivning, varje dag hade man gått upp och checkat av att det såg bra ut. Många frågor fanns det, hade hon svalnat av, fanns det kol eller skulle det bara vara ett tomrum innanför stybben och om det fanns kol hur mycket?
Så nu var det dags med det tunga arbete att skotta av stybben, vi började försiktigt att skotta av toppen för att där se om det fanns antydningar till värme eller om det såg bra.
Det såg lite lurigt ut milan då det kändes varmt, väntade en stund och börja skala av toppen.
_IMG8696.jpg

Det såg mycket lovande ut och efter all stybb på toppen var bortskottad så kunde vi inte se några tecken på värme eller glöd. Så efter en diskussion så bestämde vi att skotta helt rent.
_IMG8715.jpg

_IMG8709.jpg

Efter ha skottat rent tog vi en paus, dels för att pusta ut men också för att se vad som skulle ske. Men det visade sig att hon hade kolat ut helt, inga tecken på att det skulle finns någon värme/glöd som skulle ta fart. Så nu kunde vi börja riva ut och lägga i storsäck direkt. Vi brukar annars lägga ut på backen för att hålla koll på glödande kolbitar och sedan hälla i storsäck efter ett dygn på backen.
_IMG8735

_IMG8720.jpg

Det var en fröjd att riva mot fjolårets rivning där milan hade varit varm och det var glöd i hela milan.
_IMG8738.jpg

Men god hjälp av min bror och grannen Josefina så gick allt lekande lätt och kl. 1900 på kvällen så var vi klara. Aldrig har det gått så fort att riva en kolmila, allt gick lekande lätt och vi hann med många raster. Kolmilan (Margareta var hennes namn i år) hade kolat ut fullständigt och det som ej var kolat var bottenvasar och någon enstaka rester av golvet och någon pinne. (se vår hemsida kolbiten.se för mer information)
Årets kolmila, vår dam i svart, var en av de bästa kolmilorna vi har haft genom alla år. Hon kommer gå till historien att vara en otrolig snäll kolmila både under kolningen som vid rivningen.
Dagen efter städades kolningsplatsen från brandar (okolad ved) och stybbringen snyggades till, nu var det dags för vintervila både för platsen och oss själva.
Varmt tack Björn och Josefina för er hjälp under dagen, det var mycket uppskattat att få er till hjälp.

2017 års kolmila

Så har vi kolat vår sextonde kolmila, 14 stora och två små på fjorton år. Varje kolmila har gett oss nya lärdomar och även denna gjorde det.
Det var en tuff period, kolningsveden kom sent så vi vill att de skulle torka ur så mycket som möjligt innan vi påbörjade inresningen.
7 aug. så påbörjade vi med att resa veden, då min gubbe hade fullt upp med annat fick jag ta största arbetet. Stock för stock, där varje skulle passa in och minimalt med tomrum. Noggrannhet är viktigt här och det får inte slarvas då det kan stå en dyrt. Endera kan veden vrida sig under kolningen och milan öppna upp sig och börja brinna, allt för stora hålrum gör att det blir stora frät, alltså tomrum inne i milan och gör att hon blir besvärlig att arbeta.
Kika gärna på vår hemsida.
14 aug. stod hon klar, långa arbetsdagar hade det varit men nu stod där i sin svarta skrud. Nu skulle det sista göras innan det var dags för den efterlängtade kolningen.
lottal-1560
Och så kom fredagsmorgon då det var dags för tändning av kolmilan. Bilen packas med allt som behövdes innan vi for upp till milan. Nu skulle det baravara i några dygn i skogen med kolmilan.
När klockan började närma sig nio började besökarna komma, som tradition stod nykokt kaffe och kaka till buds så det vara bara att ta sig en kopp och njuta av morgonstunden.
Under skorstenen, i spisen som det heter sätter jag en brasa för att få drag i milan, Thomas öppnar upp lufthål, fotrymningar, kring milan innan han går upp på henne för att sätta en brasa.
_IMG7468.jpg
När det har blivit en rejäl brasa släpper han ner det i tändtrumman som finns mitt i milan. I med ved och vänta tills det tar ordentlig fart då täpper han till hålet tillfälligt och vi kan säga att nu är hon tänd.
Hon/kolmilan kräver mer ved innan hon går för sig själv och vi fyller på några gånger under dagen. Men hon är otroligt snäll, vi var oroliga att det skulle krångla då veden inte var riktig torr. Knapp någon gas och på kvällen när vi slutar elda under spisen går hon igång direkt.
_IMG7475.jpg

Tyvärr var inte vädret det bästa och vi visste att det skulle komma redigt med regn så ett regnskydd för våra besökare sattes upp, tredje gången på fjorton år vi fick göra detta, samma presenning men vi såg att nu hade den gjort sitt. Men besökarna inför Strömsbergsdagen skulle i alla fall ha någorlunda torrt när de kom på besök.
Många besökare hade det varit under första dagen, och milan skötte sig fortfarande snällt.
Kvällen började göra entre´och det var dags att tända upp alla lyktor, dels de som sitter efter vägen upp och de fyra kring milan. Och sedan bädda sängen, de sista tre åren har vi fått sovit i bilen då kojan är i för dåligt skick och vi har inte haft tid och ekonomi att göra en ny.
_IMG7550.jpg
Jag har alltid första sovpasset första kolningsdagen så jag kryper tacksamt in i bilen och somnar gott, två timmar sedan är det dags att byta. När gubben min väcker mig så känns det trögt, kroppen är stel. Milan är hungrig så vi måste fylla på med lite ved innan gubben min kryper ner i den ”sängen”. När vi står där hör vi nyckelharpsmusik klinga i skogen, vi tittar på varandra och jag ler, min chef är på ingång mitt i natten. Han kommer och har gäster med sig.
Lördagen kommer och det är dags för Strömsbergsdagen, vi tittar på vädret och på himlen, det lovar inte gott, kraftigt regn förväntas under förmiddagen.
Fram till klockan ett regnar det med varierande styrka men sen äntligen blir vädret bättre och besökarna börjar komma till oss. Kolbullarna går åt med med rykande fart och de mumsar med belåtna miner.
Det märktes att vädret varit dåligt för det var besökare ända fram till 17.00 och vi kunde snabbt beräkna att runt 200 besökare hade kommit till oss.

_IMG7495

Kolarens tre viktigaste redskap, röken för att se vad som sker i milan, klubban för att klubba ihop henne och spaden för att klappa och slänga på stybb.

Nu skulle vi göra iordning för kvällens arrangemang, Milrök, vi hade ingen aning hur många skulle komma men extra bänkar hämtades. Denna kväll har vi alltid haft fest men då för de som hjälpt till under Strömsbergsdagen men i år blev inte det så vi ordnade ett eget då vi hörde att man vill komma till oss på kvällen, en tradition sedan många år tillbaka.
När skymningen började falla började folket komma. Programmet för kvällen fick bli spontant då de vi hade frågat hade sagt ifrån sista veckan. Men vi har duktiga sångare i bruket som sjöng för besökare, de hade t.o.m gjort en låt till mig och Thomas, här var inte tårarna långt borta och vi kände en enorm värme och tacksamhet. Helt plötsligt dök ett glatt spelgäng upp och nu blev det full fart och kvällen blev mycket lyckad, de sista besökarna lämnade milan vid 0200.

_IMG7493.jpg

Det var inte tomt länge på besökare vid milan, 0400 kom första besökaren på söndagsmorgon, fotograf så klart som ville dokumentera milan.
Vår kolmila, snällare kolmila har vi inte haft tidigare och vi bara kopplar av. Vi märker också att det går lite fortare än tidigare kolmilor, vi som trodde att det skulle bli besvärligt och ta lång tid.
Söndagen brukar vara lugn, det kommer besökare under hela dagen och det är bara roligt. Jag hinner smita iväg en stund med kameran…
_IMG7545.jpg

Vi ser att kolmilan sjunker ihop allt mer och vi beräknar att hon kommer gå ut tidig morgon.
Måndagsmorgon och när Thomas väcker mig efter mitt sovpass säger han att han har täppt igen en fotrymning,då stämde våra beräkningar.
Jag kikar runt för att själv se och märker att det börjar närma sig i ett av fotrymningar. Med jämna mellanrum kikar jag runt, ner på marken och kikar in.
_IMG7519.jpgMedan jag väntar har jag en liten gynnare som håller mig sällskap. En ung rödhake som orädd skuttar omkring mig.
_IMG7569
Och till slut så är det eld i sista lufthålet och vi kunde avsluta årets sista kolning. Vi tände på fredagen 0900 och 0845 på måndagsmorgon var hon klar. Det kändes lite sorgligt att det var över men det var en bra kolning. Nu skulle hon dämmas, alltså göra henne lufttät för att sedan stå i en månad för avsvalning och sedan rivning.
_IMG7551.jpg

Våra sista besökare kom på måndagskvällen och vi diskuterade hur det hade gått och vi kunde konstatera att det hade varit en harmonisk kolning, en mila som varit ovanligt snäll och lättskött. Nu hoppas vi att rivningen blir också likadan då fjolårets rivning finns fortfarande färskt i minne då det var riktigt besvärlig och jobbig.
Två mycket trötta kolare kryper in i bilen för att sova, par gånger under natten kikar jag ut, hon ser ok ut.
Tisdagsmorgon far Thomas till arbete, jag är kvar och vakar och börjar plocka ihop.
Vi har kolat klart vår sextonde kolmila.

Ett varmt tack till min bror för hjälpande hand med inresningen en dag, varmt tack ni spelmän som kom och spelade vid milan. Det är något speciellt att få höra spelmansmusik vid milan och jag och skogens väsen myste. 
Och till er alla som besökte oss under kolningsdagarna, det är så kul att ni kommer och gäster oss. 

Ett litet paket…

Idag hämtade jag ut ett paket och med ivriga händer så öppnade jag det så snabbt jag kom hem. Inuti paket som var väl paketerat låg en Pentacon 1,8 50 mm, beställd via eBay från England. Hade hört att den skulle vara en pärla i macrofotograferande och ge en fin bokeh.  Dessa gamla objektiv är speciella, man jagar efter det bästa nya objektivet för att få den bästa skärpan men ibland är gamla de bästa. Så på med objektivet på kameran och sedan var det bara att dyka ner i grannes oklippta gräsmatta, tyvärr så råkade man ramla rakt ner bland rödmyror, mitt stora hatobjekt sedan min barndom där jag av misstag satte mig en rödmyrstack. Så det var snabbt upp, borsta av sig men de hade redan gjort de skulle och ena armen sved bra. Men vid nästa dyk ner lite längre bort gick det bättre, första bilden och jag var såld, vilket objektiv!
_IMG7253

_IMG7258.jpg

_IMG7256.jpg

Helt salig låg jag bland dessa blommor och fångade deras skönhet.
_IMG7259

Men nu ville jag se hur det var i skogen så jag vände ryggen åt grannes gräsmatta och stegade in i skogen.
_IMG7278

Tänk vad ett spindelnät kan bli så vackert.
_IMG7288.jpg

Sedan några ormbunkar
_IMG7291

Och nu sätter jag er fantasi på prov, säger Ronja Rövardotter och hennes pälsmössa som några små tog omhand om.
_IMG7302.jpg

Ja, detta var bara ett första test av objektivet, en snabb runda men jag är som sagt frälst. Tänk vad ett gammalt objektiv kan leverera.

En vecka i Mullsjö

Etiketter

,

Har länge sagt att man ville gå naturfotokurs på Mullsjö Folkhögskola och nu blev det äntligen av. Dessa platser på Naturfoto 1 men speciellt 2 är hårt eftertraktade, jag hade glömt bort att se när det var dags att ansöka men såg på FB att man hade öppnat, typiskt tänkte jag men slängde in en anmälan och kom in på ettan!
19 ivriga fotografer därav 4 st. som hade tagit sig från Vasa, Finland, av olika åldrar med mer eller mindre kunskaper i ryggsäcken samlades på måndagen för att lyssna och få nya kunskaper av Anders Geidemark. Anders är otroligt duktig på att dela med sig sina kunskaper och ge inspiration plus en härlig energi som sprider sig som ringar på vatten.
Förutom att sitta på skolbänken och få till sig nya kunskaper var vi ute kring Mullsjö och fotograferade, varje utflykt hade vi ett antal uppgifter som skulle göras såsom en bilds uppbyggnad med förgrund, mellanparti och bakgrund, rörelse mm.
_IMG6447-Redigera_IMG6475-Redigera_IMG6497-Redigera
Tre tidiga morgnar och en sen kväll blev det, fina ställen fick vi se och bästa av allt, regnet höll sig undan till sista dagen.
_IMG6677_IMG6626_IMG6597

Förutom Anders stora kunskap delade även vi deltagare kunskaper till varandra. Många goa skratt blev det under veckans gång och man fick lära känna nya vänner.
_IMG6817_IMG6668

Vägen hem så var det många tankar som snurrade, så många intryck att sortera upp och nya ideér. Nu känns också att man har fått nycklarna till att skriva boken jag funderat länge om, boken om kolning.
_IMG6821-Redigera_IMG6845-Redigera_IMG6875

Stort varmt tack till dig Anders för all din kunskap du delar med dig, och till alla nya som gamla bekanta från kursveckan, hoppas vi ses igen där ute i det gröna eller på ett evenemang.