En så snäll dam

För en månad så kolade vi vår fjortonde kolmila, en kolning som gick så snällt och fint utan några problem. Under några dygn så njöt man där i skogen medan hon kolade, många besökare var det också.
_IMG7493

Men nu var det dags för rivning, varje dag hade man gått upp och checkat av att det såg bra ut. Många frågor fanns det, hade hon svalnat av, fanns det kol eller skulle det bara vara ett tomrum innanför stybben och om det fanns kol hur mycket?
Så nu var det dags med det tunga arbete att skotta av stybben, vi började försiktigt att skotta av toppen för att där se om det fanns antydningar till värme eller om det såg bra.
Det såg lite lurigt ut milan då det kändes varmt, väntade en stund och börja skala av toppen.
_IMG8696.jpg

Det såg mycket lovande ut och efter all stybb på toppen var bortskottad så kunde vi inte se några tecken på värme eller glöd. Så efter en diskussion så bestämde vi att skotta helt rent.
_IMG8715.jpg

_IMG8709.jpg

Efter ha skottat rent tog vi en paus, dels för att pusta ut men också för att se vad som skulle ske. Men det visade sig att hon hade kolat ut helt, inga tecken på att det skulle finns någon värme/glöd som skulle ta fart. Så nu kunde vi börja riva ut och lägga i storsäck direkt. Vi brukar annars lägga ut på backen för att hålla koll på glödande kolbitar och sedan hälla i storsäck efter ett dygn på backen.
_IMG8735

_IMG8720.jpg

Det var en fröjd att riva mot fjolårets rivning där milan hade varit varm och det var glöd i hela milan.
_IMG8738.jpg

Men god hjälp av min bror och grannen Josefina så gick allt lekande lätt och kl. 1900 på kvällen så var vi klara. Aldrig har det gått så fort att riva en kolmila, allt gick lekande lätt och vi hann med många raster. Kolmilan (Margareta var hennes namn i år) hade kolat ut fullständigt och det som ej var kolat var bottenvasar och någon enstaka rester av golvet och någon pinne. (se vår hemsida kolbiten.se för mer information)
Årets kolmila, vår dam i svart, var en av de bästa kolmilorna vi har haft genom alla år. Hon kommer gå till historien att vara en otrolig snäll kolmila både under kolningen som vid rivningen.
Dagen efter städades kolningsplatsen från brandar (okolad ved) och stybbringen snyggades till, nu var det dags för vintervila både för platsen och oss själva.
Varmt tack Björn och Josefina för er hjälp under dagen, det var mycket uppskattat att få er till hjälp.

Annonser

2017 års kolmila

Så har vi kolat vår sextonde kolmila, 14 stora och två små på fjorton år. Varje kolmila har gett oss nya lärdomar och även denna gjorde det.
Det var en tuff period, kolningsveden kom sent så vi vill att de skulle torka ur så mycket som möjligt innan vi påbörjade inresningen.
7 aug. så påbörjade vi med att resa veden, då min gubbe hade fullt upp med annat fick jag ta största arbetet. Stock för stock, där varje skulle passa in och minimalt med tomrum. Noggrannhet är viktigt här och det får inte slarvas då det kan stå en dyrt. Endera kan veden vrida sig under kolningen och milan öppna upp sig och börja brinna, allt för stora hålrum gör att det blir stora frät, alltså tomrum inne i milan och gör att hon blir besvärlig att arbeta.
Kika gärna på vår hemsida.
14 aug. stod hon klar, långa arbetsdagar hade det varit men nu stod där i sin svarta skrud. Nu skulle det sista göras innan det var dags för den efterlängtade kolningen.
lottal-1560
Och så kom fredagsmorgon då det var dags för tändning av kolmilan. Bilen packas med allt som behövdes innan vi for upp till milan. Nu skulle det baravara i några dygn i skogen med kolmilan.
När klockan började närma sig nio började besökarna komma, som tradition stod nykokt kaffe och kaka till buds så det vara bara att ta sig en kopp och njuta av morgonstunden.
Under skorstenen, i spisen som det heter sätter jag en brasa för att få drag i milan, Thomas öppnar upp lufthål, fotrymningar, kring milan innan han går upp på henne för att sätta en brasa.
_IMG7468.jpg
När det har blivit en rejäl brasa släpper han ner det i tändtrumman som finns mitt i milan. I med ved och vänta tills det tar ordentlig fart då täpper han till hålet tillfälligt och vi kan säga att nu är hon tänd.
Hon/kolmilan kräver mer ved innan hon går för sig själv och vi fyller på några gånger under dagen. Men hon är otroligt snäll, vi var oroliga att det skulle krångla då veden inte var riktig torr. Knapp någon gas och på kvällen när vi slutar elda under spisen går hon igång direkt.
_IMG7475.jpg

Tyvärr var inte vädret det bästa och vi visste att det skulle komma redigt med regn så ett regnskydd för våra besökare sattes upp, tredje gången på fjorton år vi fick göra detta, samma presenning men vi såg att nu hade den gjort sitt. Men besökarna inför Strömsbergsdagen skulle i alla fall ha någorlunda torrt när de kom på besök.
Många besökare hade det varit under första dagen, och milan skötte sig fortfarande snällt.
Kvällen började göra entre´och det var dags att tända upp alla lyktor, dels de som sitter efter vägen upp och de fyra kring milan. Och sedan bädda sängen, de sista tre åren har vi fått sovit i bilen då kojan är i för dåligt skick och vi har inte haft tid och ekonomi att göra en ny.
_IMG7550.jpg
Jag har alltid första sovpasset första kolningsdagen så jag kryper tacksamt in i bilen och somnar gott, två timmar sedan är det dags att byta. När gubben min väcker mig så känns det trögt, kroppen är stel. Milan är hungrig så vi måste fylla på med lite ved innan gubben min kryper ner i den ”sängen”. När vi står där hör vi nyckelharpsmusik klinga i skogen, vi tittar på varandra och jag ler, min chef är på ingång mitt i natten. Han kommer och har gäster med sig.
Lördagen kommer och det är dags för Strömsbergsdagen, vi tittar på vädret och på himlen, det lovar inte gott, kraftigt regn förväntas under förmiddagen.
Fram till klockan ett regnar det med varierande styrka men sen äntligen blir vädret bättre och besökarna börjar komma till oss. Kolbullarna går åt med med rykande fart och de mumsar med belåtna miner.
Det märktes att vädret varit dåligt för det var besökare ända fram till 17.00 och vi kunde snabbt beräkna att runt 200 besökare hade kommit till oss.

_IMG7495

Kolarens tre viktigaste redskap, röken för att se vad som sker i milan, klubban för att klubba ihop henne och spaden för att klappa och slänga på stybb.

Nu skulle vi göra iordning för kvällens arrangemang, Milrök, vi hade ingen aning hur många skulle komma men extra bänkar hämtades. Denna kväll har vi alltid haft fest men då för de som hjälpt till under Strömsbergsdagen men i år blev inte det så vi ordnade ett eget då vi hörde att man vill komma till oss på kvällen, en tradition sedan många år tillbaka.
När skymningen började falla började folket komma. Programmet för kvällen fick bli spontant då de vi hade frågat hade sagt ifrån sista veckan. Men vi har duktiga sångare i bruket som sjöng för besökare, de hade t.o.m gjort en låt till mig och Thomas, här var inte tårarna långt borta och vi kände en enorm värme och tacksamhet. Helt plötsligt dök ett glatt spelgäng upp och nu blev det full fart och kvällen blev mycket lyckad, de sista besökarna lämnade milan vid 0200.

_IMG7493.jpg

Det var inte tomt länge på besökare vid milan, 0400 kom första besökaren på söndagsmorgon, fotograf så klart som ville dokumentera milan.
Vår kolmila, snällare kolmila har vi inte haft tidigare och vi bara kopplar av. Vi märker också att det går lite fortare än tidigare kolmilor, vi som trodde att det skulle bli besvärligt och ta lång tid.
Söndagen brukar vara lugn, det kommer besökare under hela dagen och det är bara roligt. Jag hinner smita iväg en stund med kameran…
_IMG7545.jpg

Vi ser att kolmilan sjunker ihop allt mer och vi beräknar att hon kommer gå ut tidig morgon.
Måndagsmorgon och när Thomas väcker mig efter mitt sovpass säger han att han har täppt igen en fotrymning,då stämde våra beräkningar.
Jag kikar runt för att själv se och märker att det börjar närma sig i ett av fotrymningar. Med jämna mellanrum kikar jag runt, ner på marken och kikar in.
_IMG7519.jpgMedan jag väntar har jag en liten gynnare som håller mig sällskap. En ung rödhake som orädd skuttar omkring mig.
_IMG7569
Och till slut så är det eld i sista lufthålet och vi kunde avsluta årets sista kolning. Vi tände på fredagen 0900 och 0845 på måndagsmorgon var hon klar. Det kändes lite sorgligt att det var över men det var en bra kolning. Nu skulle hon dämmas, alltså göra henne lufttät för att sedan stå i en månad för avsvalning och sedan rivning.
_IMG7551.jpg

Våra sista besökare kom på måndagskvällen och vi diskuterade hur det hade gått och vi kunde konstatera att det hade varit en harmonisk kolning, en mila som varit ovanligt snäll och lättskött. Nu hoppas vi att rivningen blir också likadan då fjolårets rivning finns fortfarande färskt i minne då det var riktigt besvärlig och jobbig.
Två mycket trötta kolare kryper in i bilen för att sova, par gånger under natten kikar jag ut, hon ser ok ut.
Tisdagsmorgon far Thomas till arbete, jag är kvar och vakar och börjar plocka ihop.
Vi har kolat klart vår sextonde kolmila.

Ett varmt tack till min bror för hjälpande hand med inresningen en dag, varmt tack ni spelmän som kom och spelade vid milan. Det är något speciellt att få höra spelmansmusik vid milan och jag och skogens väsen myste. 
Och till er alla som besökte oss under kolningsdagarna, det är så kul att ni kommer och gäster oss. 

Ett litet paket…

Idag hämtade jag ut ett paket och med ivriga händer så öppnade jag det så snabbt jag kom hem. Inuti paket som var väl paketerat låg en Pentacon 1,8 50 mm, beställd via eBay från England. Hade hört att den skulle vara en pärla i macrofotograferande och ge en fin bokeh.  Dessa gamla objektiv är speciella, man jagar efter det bästa nya objektivet för att få den bästa skärpan men ibland är gamla de bästa. Så på med objektivet på kameran och sedan var det bara att dyka ner i grannes oklippta gräsmatta, tyvärr så råkade man ramla rakt ner bland rödmyror, mitt stora hatobjekt sedan min barndom där jag av misstag satte mig en rödmyrstack. Så det var snabbt upp, borsta av sig men de hade redan gjort de skulle och ena armen sved bra. Men vid nästa dyk ner lite längre bort gick det bättre, första bilden och jag var såld, vilket objektiv!
_IMG7253

_IMG7258.jpg

_IMG7256.jpg

Helt salig låg jag bland dessa blommor och fångade deras skönhet.
_IMG7259

Men nu ville jag se hur det var i skogen så jag vände ryggen åt grannes gräsmatta och stegade in i skogen.
_IMG7278

Tänk vad ett spindelnät kan bli så vackert.
_IMG7288.jpg

Sedan några ormbunkar
_IMG7291

Och nu sätter jag er fantasi på prov, säger Ronja Rövardotter och hennes pälsmössa som några små tog omhand om.
_IMG7302.jpg

Ja, detta var bara ett första test av objektivet, en snabb runda men jag är som sagt frälst. Tänk vad ett gammalt objektiv kan leverera.

En vecka i Mullsjö

Etiketter

,

Har länge sagt att man ville gå naturfotokurs på Mullsjö Folkhögskola och nu blev det äntligen av. Dessa platser på Naturfoto 1 men speciellt 2 är hårt eftertraktade, jag hade glömt bort att se när det var dags att ansöka men såg på FB att man hade öppnat, typiskt tänkte jag men slängde in en anmälan och kom in på ettan!
19 ivriga fotografer därav 4 st. som hade tagit sig från Vasa, Finland, av olika åldrar med mer eller mindre kunskaper i ryggsäcken samlades på måndagen för att lyssna och få nya kunskaper av Anders Geidemark. Anders är otroligt duktig på att dela med sig sina kunskaper och ge inspiration plus en härlig energi som sprider sig som ringar på vatten.
Förutom att sitta på skolbänken och få till sig nya kunskaper var vi ute kring Mullsjö och fotograferade, varje utflykt hade vi ett antal uppgifter som skulle göras såsom en bilds uppbyggnad med förgrund, mellanparti och bakgrund, rörelse mm.
_IMG6447-Redigera_IMG6475-Redigera_IMG6497-Redigera
Tre tidiga morgnar och en sen kväll blev det, fina ställen fick vi se och bästa av allt, regnet höll sig undan till sista dagen.
_IMG6677_IMG6626_IMG6597

Förutom Anders stora kunskap delade även vi deltagare kunskaper till varandra. Många goa skratt blev det under veckans gång och man fick lära känna nya vänner.
_IMG6817_IMG6668

Vägen hem så var det många tankar som snurrade, så många intryck att sortera upp och nya ideér. Nu känns också att man har fått nycklarna till att skriva boken jag funderat länge om, boken om kolning.
_IMG6821-Redigera_IMG6845-Redigera_IMG6875

Stort varmt tack till dig Anders för all din kunskap du delar med dig, och till alla nya som gamla bekanta från kursveckan, hoppas vi ses igen där ute i det gröna eller på ett evenemang.

Största av allt är kärleken

Att få följa med ett brudpar under deras viktigaste dag när de säger ja till varandra är en stor ära, att få dokumentera deras högtidsdag, se glädjen och kärleken i deras ögon. Denna ära fick jag då ett brorsbarn skulle gifta sig och jag fick fotografera deras dag.
IMGP5276-Redigera.jpg

Per och Josefin, två underbara personer som nu skulle gifta sig i Aspnäs kyrka, fin gammal gårdskyrka där man kan skymta sjön Tämnaren bakom träden.
Ett par timmar före var det dags att sätta på sig bröllopskläderna och sedan tog jag ut dem i härliga vårgrönskan för att ta lite bilder.

lottal-5335

lottal-5357

Sen var det dags att ta det lite lugnt och samla sig, ta lite mobilbilder…
lottal-5535

Och ute på kyrkbacken började gästerna samla sig.

lottal-5554

När kyrkklockorna började slå var det dags
lottal-5565

lottal-5595

lottal-5614

Så underbart vackra och fina…

lottal-5628.jpg

Solosång av Josefina Kviegård
lottal-5636

lottal-5651

Vigselceremonin var mycket fin, Per och Josefin strålade av lycka och kärlek.
lottal-5689

lottal-5699

lottal-5712.jpg

När allt var klart var det dags att vandra ut som man och hustru.
IMGP5761-Redigera

Och så klart, kyssen får man ej glömma.
IMGP5726-Redigera.jpg

Tack Per och Josefin för en underbar dag i kärlekens tecken.

Kolmilan i Sevallbo

Etiketter

, , , ,

Att åka och besöka andra kolare är alltid roligt, få se och känna lukten, prata om varandras kolmilor om vad som gått bra och dåligt och ofta har alla samma bekymmer av olika slag.
Kolarlaget i Sevallbo har för andra året i rad förlagt sin kolning till våren och jag och min gubbe åkte för att besöka dem.
lottal-4734.jpg

Att kola på våren har många fördelar och den bästa fördelen är ljuset, det blir aldrig riktig mörkt som på hösten.

lottal-4745lottal-

Men hon trilskades lite damen Ingrid, vid klappningen så gick det hål, sk frät där veden har brunnit upp och bildat ett hålrum. Därför ska man alltid gå med försiktighet på kolmilan och det ska finnas plankor som man går på.

lottal-4748lottal-4757lottal-4759lottal-4761

Men hon fortsatte att trilskas, ville inte som gå igång ordentligt. Man funderade och grubblade.

lottal-4762lottal-4784

Till slut öppnade man upp spisen och satte fyr igen för att hjälpa till att få drag i skorstenen. Och nu kom hon igång. Varför hon trilskades var att det var tjäle i backen, kylan gjorde så att värmen inte kunde komma ner till botten av kolmilan.

lottal-4788.jpg

Med rök tjock som bomull från skorsten lämnade vi Sevallbo, den härliga doften av kolning spred sig över bygden. Men efter två dagar var vi tillbaka för doften av en kolmila gör en beroende.
Nu hade hon sjunkit ihop bra och var på slutet av kolningen.
lottal-4816lottal-4822

Medan vi satt så täpptes ena fotrymningen efter den andra.
lottal-4825

Och när vi lämnade gänget vid midnatt så var det i stort sett klart då det brann i de sista rymningarna (lufthål längst ner vid kolmilan) och skorstenen var glödande het och stybben började småglöda som låg mot den.

Tack Sevallbogänget för två underbara kvällar med mycket skratt, funderingar och byte av erfarenhet.

lottal-4837

Vårbrukardag med Upplands Ardennerklubb

Etiketter

, , , , ,

När Upplands Ardennerklubb arrangerar jord som skogbrukardagar, är helt underbara när man får känna en fläkt av den gamla tiden. Denna gång var det vårbrukardag där det harvades, såddes och vältades. En underbar plats inne i skogen hade man anordnat detta, inte det enklaste att hitta dit och för en fotograf var det en helt underbar plats.

Och först måste åkern gödslas först:
lottal--3

lottal--5.jpg

lottal--6.jpg

Sedan ska det harvas:

lottal--4.jpg

lottal-.jpg

lottal-4353

Men sedan behövs det påfyllning av vatten och lite vila innan nästan moment ska göras:
lottal-4425.jpg

lottal-4427

lottal-4431

Nu ska åkern sås:
lottal--10

lottal--2.jpg

lottal-4577.jpg

lottal--7.jpg

lottal--9

Nu är det bara vältning kvar:
lottal--12

lottal--13.jpg

Nu är det bara vänta att det ska gro och till hösten ska det skördas om allt går bra.
Mycket arbete är det för en åkerteg, många moment.
Varmt tack Upplands Ardennerklubb för denna fina dag.
lottal--11

I Rovdjursland, del 2

Etiketter

, , , , , ,

Klockan började närma sig fem på eftermiddagen och det var dags att vandra ut  till gömslena. Vi hade fått besked att ni behöver ej smsa när järven kommer men gör det om ni får se björnen.
Denna gång blev gömsle nr 3, också ett av de äldsta av gömslena men här var det i alla fall ståhöjd men istället lite mer besvärligt med att sätta fast kulleden.
Vi hade fint utsikt över den frusna sjön och nu var det åter dags att vänta, skulle vi får se björn i natt?
Och åter igen får vi se järvhannen komma vandrandes, han börjar gräva och efter ett tag tittar han upp med ett stort stycke mat.

lottal-4007lottal-4052lottal-4058lottal-4084

Jaha, där drog han med maten, då får vi inte se han något mera i natt. Nu kommer han äta i sig maten och vara mätt och belåten resten av natten. Men där tog vi rejält fel, det tog inte många minuter förrän han var tillbaka, maten hade han hastigt gömt någonstans.

Lite revirmarkering…lottal-4105.jpg

Och lite spann, undrar vad som låter i de där lådorna? Se hur stor framtassen är.
lottal-4150.jpg

Och sedan var det dags att vandra vidare i majnattenlottal-4151lottal-4152

När järven försvinner bort går man över att fotografera ”pausfåglarna”, träna på olika inställningar mm. Och ett par satte sig bara några meter från gömslet.

lottal-4225

Blicken far fram och tillbaka, se om det är något som ändras i landskapet eller rör sig. Plötsligt fryser jag blicken, vänta, nä, jo, kan det vara, jo, nä, jo, det är en björn!! Äntligen! Uppe på berget blickar en björn över gömsleområdet, kastar snabbt iväg ett sms till Magnus, efteråt ser jag att första och sista bokstaven var rätt, inte de andra😂men han förstod. Nu går vi bägge igång, kamerorna börjar smattra, äntligen kom den efterlängtade björnen som vi har väntat. Han vandrar förbi och bort mot de andra gömslena. Å, de kommer att få kanonbilder då han är där länge men för oss allt för långt avstånd för att fotografera.
lottal-4236lottal-4238lottal-4240lottal-4255

Lyckliga satt vi i gömslet, äntligen en björn, kanske de kommer nu, en natt kvar, håll tummar och tår att det kommer fler nästa natt.
Resten av natten förflyter lugnt och på morgonen dags att vandra hemåt.
Och så var det dags för sista sittningen och det såg inte lovande ut med vädret, snöfall och blåst men vi vandrade ut förhoppningsfulla. Vi hade björn förra natten, kan vi få björn igen?
Sista natten i gömslet kommer man aldrig att glömma, snöstorm, inte ens fåglarna ville bråka och hela natten såg vi inte något av intresse. Jag hade en stubbe som jag höll koll på och den försvann allt mer, hur skulle vi ta oss hem!
Många bilder blev det ej den natten, lite trädfotografering
lottal-2170

lottal-4296.jpg

På morgon så var allt vitt och vi kunde inte heller fotografera, en snövall var i vägen. När klockan närmade sig sju så var det dags att kliva ut ur gömslena. Med stor kraft puttar Anja upp dörren, en stor snödriva framför dörren. Sedan pulsar vi ut, en efter en kliver ut från gömslena. Jag filmar för att ha det som ett minne för det är galet alltihop, mitten av maj men det är som det skulle vara tidig april .
Youtube
Glada är vi att snöskotern kom och såg till att det blev lättare att gå. Närmare 40 cm nysnö hade kommit under natten.
När vi kom tillbaka var det dags att packa ihop, äta frukost och sedan var det dags att återvända hem fylld av minnen av en mycket speciell helg. En helg där man i tanken hade sett framåt björnar som speglade i tjärnen, kanske björnungar med sin mor, björn i dimma. Istället fick vi unika järvbilder i snö då järven besökte oss varje natt, dock inte sista natten för oss men för några andra. Detta järvpar är nya i området, de andra paret har försvunnit, man har även sett en järvunge som talar om detta par har tagit över detta revir. En del andra såg också mård men inte vi.
På måndagskvällen stod vi på svensk mark, långt från snö och kyla och det kändes lite overkligt vad vi hade varit med om. Efter lite strul med att finna rätt buss till rätt parkering for vi hemåt, trötta men med ett leende på läpparna.
lottal-4146.jpg
Varmt tack Magnus Fredriksson och Rovdjursland för denna underbara långhelg som blev något utöver det vanliga. Även till Wild Brown Bear Lodge vill jag ge ett tack för ett bra boende med god mat.

I rovdjursland

Etiketter

, , ,

Så var det åter dags att besöka Wild Brown bear Lodge i Finland, träffa björnar i härlig vårgrönska, ta spegelbilder när björnen står vid tjärnen, kanske även få se och fotografera björnungar. Så var det tänkt i alla fall när man bokade resan efter man hade varit där i midsomras. Ack, vad jag bedrog mig. Ett meddelande kom från Magnus som driver företaget Rovdjursland, packa ner era varmaste kläder, gärna en varm sovsäck, vintern är fortfarande kvar med mycket snö och minusgrader. Och så var det när vi kom fram till Lodgen, djup snö och kallt, våren hade inte anlänt ännu och fast det stod maj i kalendern så var det som det var i början av april.
Vi åt en ordentlig middag först innan det var dags  att packa fotoryggen, klä sig varmt och ge sig ut till gömslena.
Jag och min gömslekompis Anja började med gömsle nr 22, ett gömsle som ligger precis i kanten av ett tjärn men nu var allt ett vitt vinterlandskap.
Vi packade upp och installerade oss i gömslet och kröp in i sovsäcken för att hålla värmen. Nu var det bara att vänta på björnen, och vi väntade. Men det var inte björnen vi fick se utan järven!! Äntligen skulle jag få ta järvbilder och den var nära gömslet. Kamerorna började smattra på, ivriga för att få fina bilder och efter en mycket kort visit drog den tvärs över tjärnen in i skogen.
lottal-3790lottal-3801lottal-3813

Leende tittade vi på varandra, yes där satt den. Nu var det bara att vänta igen, när skulle den komma, björnen. Men den kom inte denna natt så på morgonen gick vi tillbaka till Lodgen för frukost och sova lite.
På kvällen var det åter dags att ge sig ut gömslena, denna gång var vi nr 1, ett av de äldsta gömslena, störst men lägst i tak så det var lite jobbigt att inte få sträcka ut.
Man sitter i gömslet från ca 17.00-07.00, det blir många timmar men det går förvånad snabbt ändå, speciellt om det händer något. Det är också meditativt att sitta och titta över myren, fundera och grubbla på livets svåra frågor.
Och nattens fråga stora fråga var, skulle björnen komma.
När man sitter i gömslet då passar man på att testa olika inställningar, se hur det fungerar och fåglarna som hela tiden finns runt om kan man testa och se om det blir bra.
Jag riktade in mig på träden och tog lite bilder.
lottal-3890

Plötsligt får jag se järven! Denna gång är det honan som har kommit, morrar lite, hon är på den sidan där jag har den sämre objektivet. Hon gräver och gräver för att få fram maten som ligger gömd i snön.

lottal-2198

När hon klar forsätter hon vidare, yes bästa kameran och zoomen får arbeta medan hon promenerar vidare.

lottal-3909lottal-3910lottal-3918

Så där så, nu hade man sett både honan som hanen, nu var det bara att vänta in björnarna.
När ljuset blev allt för dåligt var det dags att sova en liten stund, dubbla sovsäckar plus filt, varmt och skönt under alltihop men när man tittade fram så kröp man snabbt tillbaka, huva vad kallt. Men när ljuset började återvända fick man allt lov att gå upp, man kunde inte missa björnbesök.
Fullmånen lyste upp myren och vi spanade och spanade…
Morgonrodnaden lyste upp himlen och det blev lite trädfotografering…
lottal-3933lottal-3937

Och tittade där kom järven igen, suck. Var är björnarna?
Klockan började bli 0700 och vi packade ihop för att gå hem, äta frukost och sova lite, drömma om björnen som lufsar i snön med sina små bakefter. Kanske skulle vi se dem kommande natt…..

Fortsättning följer……

Rovdjursland

Wild Brown Bear Lodge