Jag fick en fråga för en tid sedan, har du lust att sitta i örngömslet i Gysinge? Och mitt svar var ganska snabbt ett ja, jag gillar att sitta i gömsle, man vet aldrig hur dagen kommer att bli, blir det bara en dag där inget händer eller en dag full med aktion.
Vi bokade in övernattning i Gysinge för att vara på plats och slippa köra på morgonen.
När klockan ringde på morgonen så gjordes det sista i matsäcken innan vi rullade till gömslet och vi hade hoppats på snö och kallt, istället var det gråväder och plusgrader.
Det var några år sedan jag var där, sista gången blev återigen en bomsittning (inga örnar) men nu skulle den få en ny chans. Vi hade fått instruktioner hur allt skulle skötas och det vi började med att dra ut mat till åteln innan vi installerade oss i gömslet.
Upp med objektiv och kamerorna, ställa upp termos och fikat på lagom armsavstånd och sedan började vi vänta medan vi viskande pratade om allt möjligt.
Sakta började det ljusna men gråvädret gjorde att det inte bli ljust. Vi spanar över trädtopparna, ska de komma några fåglar? Men så börjar svartfåglarna komma, cirkulera över platsen, är det säkert? Och i trädtopparna ser vi några örnar. Nu är det bara att vara stilla så kommer de ner. Och snart började de komma, seglandes över åteln, några sätter sig på de utsatta pinnarna och det rycker i fingret , man vill så gärna börja fotografera! Men vi hade lovat varandra att ta det lugnt men till slut så börjar vi sakta fotografera. Ljuset är som sagt uselt men det är bara att acceptera.
Nu formligen haglar det ner örn och man vet inte vart man ska rikta kameran och ibland fick man bara släppa och titta ut och njuta. Men snart var de nöjda och försvann och nu blev det en lång väntan men inget hände, svartfåglarna flög förbi men var nervösa. Sen tror jag förklaringen var duvhöken, i kanten av gömslet låg en bit talg och den låg så den syntes från åteln och så fort duvhöken slog sig ner blev det en störning som gjorde fåglarna nervösa, det är min teori för det blev inget mer fotograferande än den stunden på morgonkvisten.
När det började skymma packade vi ihop och lämnade gömslet. Det hade varit en härlig dag fast vi hade bara en stund med örnarna.
(Klicka gärna upp bilderna för att se dem bättre)
Pga av det dåliga ljuset fick jag pressa upp ISO som gjorde bilderna mer brusiga och då valde jag att göra de flesta i svart/vit.
Jag kände att jag hade saknat gömslesittningen och måste råda bot på det. Inte alla klarar att sitta still så länge men det är det som är tjusningen, man vet inte vad man kommer få se. Funderat länge att göra ett här hemma men först måste jag se hur de tänker göra med hemmaskogen som är nu hotad pga granbarkborren och det kanske slutar med att det blir ett kalhygge utanför dörren.
Men stort tack Jenny för en härlig dag men intressanta diskussioner.
KolarLottas Blog 