Knyta ihop säcken

2022 börjar sakta gå mot sitt slut och jag tänkte summera hur detta år har varit och det har varit smått litet galet på både det ena som det andra.
Min första resa var till Abisko, den mest säkraste stället att kunna se norrsken trodde jag. Resan var planerad sedan länge, en resa med Fotomagica och såg fram emot magiska norrskensbilder istället mötes vi av snöstorm och avstängda vägar ( om skulle upp mot Norge) Jaja, det kanske skulle bli bättre, hoppet är det sista som överger en. Men det vart aldrig bättre medan hela Sverige jublade av en Norrskensshow utan dess like satt vi och stirrade på snön som yrde. Jag vart bombad på messenger från grannar som undrade varför jag var där när och visade bilder, jag hade inte snälla ord att säga till dem. Men vi åt gott och hade trevligt och vi hade en liten liten lucka där vi for ut och försökte fånga norrsken, jag lyckades inte få till någon bild pga ljusföroreningar.

Men jag fick revansch, inte långt efter kom en ny chans och då var jag hemma.

Det är magiskt att se norrsken, att se hur det dansar över himlen, naturens egna fyrverkeri. Jag fick chansen flera gånger under vintern att fotografera norrsken.
Vintern var annars lugn och snart vart det vår och självklart så kastar man sig ner på marken för fånga vårens underverk.

Det vart också ett avslut med Söderfors fotoklubb där klubben lades ner, sorgligt men allt har ett slut till slut. Många fina minnen från träffar och utflykter och vänner som nu har stoppats ner i minnenas kappsäck.
Påsken kom och Konst på väg, årets stora konstrunda för Tierps kommun. Många fina ord och trevliga samtal under de 4 dagar det pågick som gjorde mig glad och varm i själen. Och alltid kul när mina bilder finner nya hem att pryda och glädja då det vart några sålda.
Men att få ge mig ut i naturen är det bästa, få baravara och fånga naturen. Bondskäret fick ett besök av mig men också av mina elever då jag hade en kurs i naturfotografering och avslutning hölls på Bondskäret. Och hålla kurs i naturfotografering var enormt kul och finns det intresse kommer jag fortsätta hålla det. En fortsättning är planerad i början av 2023.

Och så kom en olycka som ställde allt upp och ned. En resa var planerad till en kompis vid Höga kusten, kvällen innan tog jag en cykeltur då kvällen var så skön och fin men efter väjt för en polisbil vurpade jag och dagen efter blev det ett besök på akuten där man konstaterade en fraktur på armbågen och en längre tid sjukskriven. Den efterlängtade turen blev inställd och istället blev det vila. Men Höga kusten finns kvar och vi ska göra ett nytt försök nästa år.
Men man har goa kamrater som muntrar upp en när det känns tungt och motigt, en stund bland guckuskorna så kändes livet lätt igen. Men det var mycket trix och muttrande då jag inte kunde hålla kameran med vänstern.

Det vart mycket vila under sommaren då man hade förbud att använda vänstern och först i augusti fick jag börja långsamt att arbeta med armen men nu fick jag ställa in ytligare en efterlängtad resa men den är också skjuten till kommande sommar och då hoppas jag det blir en härlig resa där jag ska passa på att göra en hel del stopp på vägen till Flatanger och örnmöte.
Hösten blev mycket intensiv pga att inget hade kunnat göras pga armen, en kolmila skulle byggas upp och kolas, den sedvanliga traditionen.

Nu har vi fler som hjälper till med kolningen och det är mycket tacksamt, det blir roligare plus det blir fler sovtimmar. Vår käre rödhake är kvällsväktaren och när den börjar med sin ”kvällsång” vet vi lyktorna måste fyllas och se över allt innan det mörknar.
Att få tag på ved är alltid lika svårt varje år och i år var det extremt svårt pga de höga elpriserna och allt fler väljer att värma sina hus med ved. Och i med denna efterfrågan har det blivit överpriser så i år var det inte lätt att få ved och denna gång fick det bli redan kapad ved men i mindre längd än det vi brukar använda så det vart att stapla in veden i kolmila med det fungerade bra.
Men hösten blev som sagt intensiv, medan kolmilan svalnade av skulle renovering av kolarkojan påbörjas och förberedelser för årets spökvandring till Hallowen. Så kameran fick vila långa stunder då varken tid eller orken fanns men jag försökte sno till lite tid emellanåt.

Men hösten innebar inte bara stress och hektiskt arbete utan också ett par positiva saker. Jag hade fått frågan att föreläsa i Norge, i Stjørdal sista helgen i oktober och det var så underbart roligt och alla var så fina och snälla. Detta var min första stora föreläsning på stor scen. Sedan kom en förfrågan från Studiefrämjande om jag hade lust att föreläsa om kolning på två ålderdomshem plus natur och kolningsbilder som skulle ställas ut då man skulle anordna skogsdagar i dessa två hem. Och jag tackade ja för det lät så härligt, en aktivitet som bryter vardagen för de äldre, få se och känna skogens lukter och ljud. Detta vart mycket populärt och kommer få en fortsättning nästa år låter det som.

Jag är tacksam att jag kan hämta kraft i skogen och med kameran släppa all press och stress för nu kände jag att bergvägen var nära min näsa, förberedelserna för halloween var mycket intensiva och mycket arbete och när det var över kunde jag äntligen pusta ut. Och det var dags för årets sista resa, till Cornwall och återigen med Fotomagica. Nu skulle man baravara och njuta av några dagar med kameran och härliga kamrater. Första besöket i den magiska skogen ute på Dartmoorheden gjorde mig salig, trädälskare som jag är, efter det vart mycket kustlandskap med lite inslag av skog och vattendrag. En härlig resa där jag äntligen fick känna av den Engelska landskapet.

2020 slutar där det börjar, med norrsken, fast bara en lite puff som varade i 10 minuter innan det dog. Men 2020 har varit ett intressant år där jag har fått nya lärdomar och erfarenheter, lärt känna härliga vänner och sett nya platser. 2023 är ännu ett oskrivet blad men det blir resor igen och tanken är att ta några turer i Sverige, vi har ett vackert land och det finns så mycket att se.
Konst på väg 2023 håller på planeras och just nu är den enda utställningen jag kommer att ha som det ser ut just nu. Men som sagt allt kan hända och först om ett år kan jag göra en ny tillbakablick.
Nu stundar ett nyårsfirande med vänner och början av nästa år så blir det årets första utflykt med kameran med en govän.

Och nu vill jag avsluta med att säga tack, tack till er alla som gör att jag får ett leende på mina läppar med era fina kommentarer och gillatummar , hjärtan mm på både bloggen som på min fbsida. Era ord värmer mig djupt.
Ha ett fint gott slut och var rädda om er.