Jag stannar till vid den gamla skogsvägen, ska till mitt favoritställe men jag blir förvirrad, överallt jag ser är hyggen, där jag vandrade på våren med glada fåglar sjungades vårsånger, på sommaren då skogen luktar på ett speciellt sätt på grund av värme eller på hösten när kantarellerna lyser gult på backen, allt är borta.
Kampanjen som de stora skogsägarna bedriver att vi aldrig haft så mycket skog som nu känns hånfullt. Det är skog som är planterat, skog som får stå i ca 80 år innan det ska tas ner. Skog som en gång varit artrik och varierande har förvandlats till plantager. Många arter har försvunnit pga detta, arter som kräver en varierade skog för att överleva. Här i norduppland har skogen använts till bl.a. kolning och när järnbruken upphörde att tillverka stångjärn planterades skog och nu är skogen ”mogen” att skörda.
Man läser hela tiden hur de stora skogsbolagen kör över alla för att komma åt skogen, det finns bara några få procent av gammal skog kvar. Man kämpar och visar på rödlistade områden, områden med höga naturvärden men körs över. Det är tråkigt att detta sker.
Läs böckerna Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben eller Skogslandskap farväl som Dalarnas Naturskyddsförening har givit ut. Två böcker som tar en med storm och är en ögonöppnare.
Det är en omöjlighet att vandra på dessa hyggen och om några år står slyn tät.
Skogarna här hemma finns snart inte kvar och det är med sorg i hjärtat att man inte längre kan få vandra där man kan se och känna väsen som finns i skogen, fågelsång och det gula guldet om hösten.
KolarLottas Blog 
Utlåtande/uppgifter om ”virkesförråd” (plantager) vore bättre/tydligare och skulle inte förråda sanningar och verkliga förhållanden om ”Skog”, i bemärkelsen biologiska miljöer och hem för växter och djur i varierande artrikedom och betydelse för starka sociala värden, som hälsa, ”hitta tillbaka till vårt äkta inre väsen”, upptäckarglädje samt grundläggande framtidsförsäkringar för livets mångfald och kommande generationer. Tyvärr har det felaktiga uttrycket ”aldrig haft så mycket skog….” använts på tok för ofta och utan tillräckliga kunskaper om skogarnas och skogsmiljöernas ibland månghundraåriga historik, åtminstone vad gäller våra boreala skogar i norr. Den överdrivna eller propagandistiska framtoningen från industri och råvaruintressen, har inte bidragit till någon balanserad dialog, mellan ALLA intressen, som mer eller ännu mera är/var maktlöst berörda av dagens förhärskande s k produktionsmetoder i våra landskap och vår gemensamma rika och berikande natur. När gränsen ”för sent” överträds är alla försiktighetsprinciper överspelade och då torde upplösningar av låsta perspektiv och synsätt vara av ringa eller inget värde för någon. Naturligtvis mest för de oersättliga värden som fanns i urskogar, rika biotoper och större sammanhängande gammelskogar.