Kolmilan i Sevallbo

Etiketter

historia, Kolmila, kolning, Sevallbo, Vår

Att åka och besöka andra kolare är alltid roligt, få se och känna lukten, prata om varandras kolmilor om vad som gått bra och dåligt och ofta har alla samma bekymmer av olika slag.
Kolarlaget i Sevallbo har för andra året i rad förlagt sin kolning till våren och jag och min gubbe åkte för att besöka dem.

Att kola på våren har många fördelar och den bästa fördelen är ljuset, det blir aldrig riktig mörkt som på hösten.

Men hon trilskades lite damen Ingrid, vid klappningen så gick det hål, sk frät där veden har brunnit upp och bildat ett hålrum. Därför ska man alltid gå med försiktighet på kolmilan och det ska finnas plankor som man går på.

Men hon fortsatte att trilskas, ville inte som gå igång ordentligt. Man funderade och grubblade.

Till slut öppnade man upp spisen och satte fyr igen för att hjälpa till att få drag i skorstenen. Och nu kom hon igång. Varför hon trilskades var att det var tjäle i backen, kylan gjorde så att värmen inte kunde komma ner till botten av kolmilan.

Med rök tjock som bomull från skorsten lämnade vi Sevallbo, den härliga doften av kolning spred sig över bygden. Men efter två dagar var vi tillbaka för doften av en kolmila gör en beroende.
Nu hade hon sjunkit ihop bra och var på slutet av kolningen.

Medan vi satt så täpptes ena fotrymningen efter den andra.

Och när vi lämnade gänget vid midnatt så var det i stort sett klart då det brann i de sista rymningarna (lufthål längst ner vid kolmilan) och skorstenen var glödande het och stybben började småglöda som låg mot den.

Tack Sevallbogänget för två underbara kvällar med mycket skratt, funderingar och byte av erfarenhet.

I Rovdjursland, del 2

Etiketter

Finland, gömsle, Hidding, Järv, Rovdjursland, Wild Brown Bear, Wolverine

Klockan började närma sig fem på eftermiddagen och det var dags att vandra ut  till gömslena. Vi hade fått besked att ni behöver ej smsa när järven kommer men gör det om ni får se björnen.
Denna gång blev gömsle nr 3, också ett av de äldsta av gömslena men här var det i alla fall ståhöjd men istället lite mer besvärligt med att sätta fast kulleden.
Vi hade fint utsikt över den frusna sjön och nu var det åter dags att vänta, skulle vi får se björn i natt?
Och åter igen får vi se järvhannen komma vandrandes, han börjar gräva och efter ett tag tittar han upp med ett stort stycke mat.

Jaha, där drog han med maten, då får vi inte se han något mera i natt. Nu kommer han äta i sig maten och vara mätt och belåten resten av natten. Men där tog vi rejält fel, det tog inte många minuter förrän han var tillbaka, maten hade han hastigt gömt någonstans.

Lite revirmarkering…

Och lite spann, undrar vad som låter i de där lådorna? Se hur stor framtassen är.

Och sedan var det dags att vandra vidare i majnatten

När järven försvinner bort går man över att fotografera ”pausfåglarna”, träna på olika inställningar mm. Och ett par satte sig bara några meter från gömslet.

Blicken far fram och tillbaka, se om det är något som ändras i landskapet eller rör sig. Plötsligt fryser jag blicken, vänta, nä, jo, kan det vara, jo, nä, jo, det är en björn!! Äntligen! Uppe på berget blickar en björn över gömsleområdet, kastar snabbt iväg ett sms till Magnus, efteråt ser jag att första och sista bokstaven var rätt, inte de andra😂men han förstod. Nu går vi bägge igång, kamerorna börjar smattra, äntligen kom den efterlängtade björnen som vi har väntat. Han vandrar förbi och bort mot de andra gömslena. Å, de kommer att få kanonbilder då han är där länge men för oss allt för långt avstånd för att fotografera.

Lyckliga satt vi i gömslet, äntligen en björn, kanske de kommer nu, en natt kvar, håll tummar och tår att det kommer fler nästa natt.
Resten av natten förflyter lugnt och på morgonen dags att vandra hemåt.
Och så var det dags för sista sittningen och det såg inte lovande ut med vädret, snöfall och blåst men vi vandrade ut förhoppningsfulla. Vi hade björn förra natten, kan vi få björn igen?
Sista natten i gömslet kommer man aldrig att glömma, snöstorm, inte ens fåglarna ville bråka och hela natten såg vi inte något av intresse. Jag hade en stubbe som jag höll koll på och den försvann allt mer, hur skulle vi ta oss hem!
Många bilder blev det ej den natten, lite trädfotografering

På morgon så var allt vitt och vi kunde inte heller fotografera, en snövall var i vägen. När klockan närmade sig sju så var det dags att kliva ut ur gömslena. Med stor kraft puttar Anja upp dörren, en stor snödriva framför dörren. Sedan pulsar vi ut, en efter en kliver ut från gömslena. Jag filmar för att ha det som ett minne för det är galet alltihop, mitten av maj men det är som det skulle vara tidig april .
Youtube
Glada är vi att snöskotern kom och såg till att det blev lättare att gå. Närmare 40 cm nysnö hade kommit under natten.
När vi kom tillbaka var det dags att packa ihop, äta frukost och sedan var det dags att återvända hem fylld av minnen av en mycket speciell helg. En helg där man i tanken hade sett framåt björnar som speglade i tjärnen, kanske björnungar med sin mor, björn i dimma. Istället fick vi unika järvbilder i snö då järven besökte oss varje natt, dock inte sista natten för oss men för några andra. Detta järvpar är nya i området, de andra paret har försvunnit, man har även sett en järvunge som talar om detta par har tagit över detta revir. En del andra såg också mård men inte vi.
På måndagskvällen stod vi på svensk mark, långt från snö och kyla och det kändes lite overkligt vad vi hade varit med om. Efter lite strul med att finna rätt buss till rätt parkering for vi hemåt, trötta men med ett leende på läpparna.

Varmt tack Magnus Fredriksson och Rovdjursland för denna underbara långhelg som blev något utöver det vanliga. Även till Wild Brown Bear Lodge vill jag ge ett tack för ett bra boende med god mat.

I rovdjursland

Etiketter

Finland, Järv, Rovdjursland, Wild Brown Bear

Så var det åter dags att besöka Wild Brown bear Lodge i Finland, träffa björnar i härlig vårgrönska, ta spegelbilder när björnen står vid tjärnen, kanske även få se och fotografera björnungar. Så var det tänkt i alla fall när man bokade resan efter man hade varit där i midsomras. Ack, vad jag bedrog mig. Ett meddelande kom från Magnus som driver företaget Rovdjursland, packa ner era varmaste kläder, gärna en varm sovsäck, vintern är fortfarande kvar med mycket snö och minusgrader. Och så var det när vi kom fram till Lodgen, djup snö och kallt, våren hade inte anlänt ännu och fast det stod maj i kalendern så var det som det var i början av april.
Vi åt en ordentlig middag först innan det var dags  att packa fotoryggen, klä sig varmt och ge sig ut till gömslena.
Jag och min gömslekompis Anja började med gömsle nr 22, ett gömsle som ligger precis i kanten av ett tjärn men nu var allt ett vitt vinterlandskap.
Vi packade upp och installerade oss i gömslet och kröp in i sovsäcken för att hålla värmen. Nu var det bara att vänta på björnen, och vi väntade. Men det var inte björnen vi fick se utan järven!! Äntligen skulle jag få ta järvbilder och den var nära gömslet. Kamerorna började smattra på, ivriga för att få fina bilder och efter en mycket kort visit drog den tvärs över tjärnen in i skogen.

Leende tittade vi på varandra, yes där satt den. Nu var det bara att vänta igen, när skulle den komma, björnen. Men den kom inte denna natt så på morgonen gick vi tillbaka till Lodgen för frukost och sova lite.
På kvällen var det åter dags att ge sig ut gömslena, denna gång var vi nr 1, ett av de äldsta gömslena, störst men lägst i tak så det var lite jobbigt att inte få sträcka ut.
Man sitter i gömslet från ca 17.00-07.00, det blir många timmar men det går förvånad snabbt ändå, speciellt om det händer något. Det är också meditativt att sitta och titta över myren, fundera och grubbla på livets svåra frågor.
Och nattens fråga stora fråga var, skulle björnen komma.
När man sitter i gömslet då passar man på att testa olika inställningar, se hur det fungerar och fåglarna som hela tiden finns runt om kan man testa och se om det blir bra.
Jag riktade in mig på träden och tog lite bilder.

Plötsligt får jag se järven! Denna gång är det honan som har kommit, morrar lite, hon är på den sidan där jag har den sämre objektivet. Hon gräver och gräver för att få fram maten som ligger gömd i snön.

När hon klar forsätter hon vidare, yes bästa kameran och zoomen får arbeta medan hon promenerar vidare.

Så där så, nu hade man sett både honan som hanen, nu var det bara att vänta in björnarna.
När ljuset blev allt för dåligt var det dags att sova en liten stund, dubbla sovsäckar plus filt, varmt och skönt under alltihop men när man tittade fram så kröp man snabbt tillbaka, huva vad kallt. Men när ljuset började återvända fick man allt lov att gå upp, man kunde inte missa björnbesök.
Fullmånen lyste upp myren och vi spanade och spanade…
Morgonrodnaden lyste upp himlen och det blev lite trädfotografering…

Och tittade där kom järven igen, suck. Var är björnarna?
Klockan började bli 0700 och vi packade ihop för att gå hem, äta frukost och sova lite, drömma om björnen som lufsar i snön med sina små bakefter. Kanske skulle vi se dem kommande natt…..

Fortsättning följer……

Rovdjursland

Wild Brown Bear Lodge

Angry Birds eller spelgalna orrar?

Etiketter

Black grouse, Fågelfotografering, Naturfotografering, Orrar, Wild Nordic

Klockan stod på 0300, nu var det dags att besöka orrspel som jag hade bokat in mig hos Wild Nordic . Jag hade anlänt kvällen innan och övernattade hos Sara för att slippa åka hemifrån så tidigt.
Förra året på Biofotos årsmöte var en av aktiviteterna orrfotografering och det gav mersmak.
Vi for ut i mörkret på en skogsväg av den sämre sorten och efter en stund var vi framme.  På med ryggan och ut på myren till gömslet och det dröjde inte många minuter det började låta utanför gömslet. Jag var inte beredd på detta och hoppade högt, klockan var bara 03.40 och kolsvart ute. Men nu visste jag att de fanns där, nu var det bara att vänta in ljuset.

Tupparna var ända intill gömslet och spelade och slogs och som mest var det 17 tuppar vad jag kunde se.

Det är tufft tid för dessa tuppar och det var en som utmärkte sig direkt, den satt vid sidan om och mådde inte alls bra. Men den ville vara med lite grann men stackarn hade nästan inga svarta stjärtfjädrar kvar. Nu under redigering av bilderna såg jag en som var sönderhackade på huvudet.

När man satt och lyssnade på orrarnas spel kunde man höra dem säga ”koka pären” vid slagsmålen, så är det de slåss om, vilken som ska koka potatisen?😀
Nej då, det är den som är störst, bäst och vackrast som gäller och när damerna kommer på besök ökar aktiviteterna. Nu var det bara två damer som kom.

Det var härliga timmar med orrarna, de blev skrämda två gånger, en gång av tranor men återvände snabbt tillbaka , andra gången vet jag inte vad som gjorde dem rädda men då var de borta nästan en timma och det var bara fem som återvände men ingen som orkade spela.

På slutet vandrade en råbock över myren. Klockan började närma sig 0800 och det var dags att packa ihop och äta en frukost innan färden hem. Jag kände mig mycket nöjd och glad, det hade varit en underbar morgon med ett gäng ”angry birds.”

Wild Nordic som Sara Wennerqvist driver rekommenderar jag varmt, mycket bra arrangerat och jag kommer boka in mig fler gånger. Se hennes hemsida på vilka aktiviteter som finns.
Tack Sara, nästa år bokar jag in mig igen!

Ett tack

Påsken är över och med den även Konst på väg där jag har utställning hemma i Strömsbergs bruk. Vill säga ett varmt tack till er alla som besökte mig, trotsade kyla, snö och hala vägar för att åka och titta på alla utställare i kommunen. Många fina ord gav ni mig som värmde gott.

På min hemsida kan ni se vilka bilder som fanns med i årets utställning och det finns också en liten filmsnutt.

Det har varit ett riktigt aprilväder med snökaos, när jag kom hem igår efter arbetsrundan möttes jag av ett otroligt fågelliv. Hungriga fåglar vid matningen och det var mest av bergfinkar och grönsiskor. Och nu har även stenknäcken kommit tillbaka som varit borta hela vintern.

Nu på kvällen har ovädret dragit förbi så jag gick ut för att fånga några blåsippor…

Ha det gott!

Den blomstertid nu kommer…

Äntligen fick jag ge mig hän bland blåsipporna och man kände sig lite ringrostig efter vintern. Längtan ut till sipporna har funnits ett tag men har haft en utställning som skulle ställas iordning till Konstrundan i påskas. Men nu är utställningen över så nu skyndade jag mig ut efter dagens arbetsrunda.

Var också sugen att testa ett nytt objektiv men helt nytt är det inte utan ett gammalt ryskt objektiv, Helios. Det var inte helt lätt men övning ger färdighet och det kommer ta ett lite tag innan vi blir vänner.

Pga vildsvinen så har jag förlorat mitt favoritställe där det var fullt med blåsippor, de har bökat sönder hela området, tom stigen är borta. Jag har nu fått sökt mig efter nya ställen och funnit det en bit hemifrån. Tyvärr är det även grisar även där och man får se hur länge man få ha stället i fred.

Såg att även vitsipporna är på gång, små knoppar kunde skymtas. Våren är verkligen här fast det var snö och kyla i helgen som var. Det är en hektisk tid att hänga med när vårgrönskan kommer med att fotografera alla blommor.

Gammelån, Florarna naturreservat

Jag kom till parkeringsplatsen vid Risön sent på eftermiddagen, funderade vilken sträcka jag skulle ta innan det mörknade men också se hur det såg ut i markerna och om det fanns några vårtecken. Direkt hittade jag blåsippor när jag vandrade in i skogen och det fanns en hel del här och var, min vårkänsla började komma. Men skogspromenaden blev inte enkel, på vissa ställen var det rejäla vindfällen där man fick krypa, klättra och ta en omväg och sedan leta upp stigen igen. När jag kom fram till Gammelån kunde jag inte längre låta kameran ligga kvar i ryggan så nu fick den komma fram.

Trädets rötter är fantastiska och man kan känna trädandarnas väsen här.

Det märks att det har varit en snöfattig vinter och det gick bra att gå efter ån, bara ett ställe var översvämmat som man fick ta en liten omväg.

Jag lämnar Gammelån och fortsätter promenaden och är snart ute på myren, solen börjar sänka sig ner men nu är det inte långt kvar och sista biten är lättgången då det är en gammal väg. Jag hör knorrpande och tittar upp, första morkullan för i år.
När jag kommer fram till Risön dansar älvorna över ängarna och ljuset börjar försvinna. Det blev en snabb förstarunda på Florarna i år men inte den sista.

En dag i Wild Nordics örngömsle

Jag har länge varit nyfiken på Wild Nordics gömsle i Sandviken/Kungsberg och nu blev det äntligen av.
Jag tog plats i kojan redan på kvällen innan för att slippa åka så tidigt hemifrån. I Kungsberg så möte jag upp Sara som skjutsade mig ut till gömslet och efter en kort promenad så var vi framme. Kamerorna plockades upp och gjordes i ordning och sedan kröp man ner i sovsäcken.
Klockan ringde 05.30, kaminen tändes och kamerorna sattes i gluggarna och jag kröp ner igen i den varma och sköna sovsäcken och småslumrade tills det var lagom ljus. Lite frukost och sedan var det att vänta och se vad dagen hade att bjuda på. Ett litet tips, här kunde jag ej använda kök för att få varmt vatten och ibland finns det tillfällen när det inte kan/går använda kök för matlagning. Då finns det något som heter Barocook, det är ett kärl på 4 dl eller kokkärl på 1,2 liter där man har påsar som blir varma i kontakt med vatten. Detta gör att man kan få varmt vatten eller koka/ värma mat, mycket praktiskt.
Så nu satt jag med en kopp varm choklad och äggsmörgås och väntade på vad som skulle dyka upp.

En ny bekantskap blev gråspetten som letade efter något ätbart. Sara som sköter detta ser till att gömma maten något som är bra.
Medan man sitter där ser jag örnen komma, en kungsörn, ta ett stort stycke mat och försvinna in i skogen. Tänkte en snabb tanke att den kommer jag inte se mer av och det stämde, man hörde den sitta och pipa, en snabb överflygning, mer fick jag se av den på hela dagen. Efter att örnen försvann kom en räv smygandes i skogskanten, tyvärr utom fotoavstånd.
Men det fanns så mycket andra fåglar att fotografera under dagen.

Lavskrikan har hittat till gömslet, ännu är den ensam och hoppas den finner en partner. Lavskrikan har många tagit till sitt hjärta då den är så speciell. Den dyker upp när man vandrar i de norrländska skogarna, hoppas att det finns att få något ätbart. I Sandviken är längst söderut de finns.

Och så fick jag syn på ekorren där den satt nästan gömd bakom trädet, ätandes på frön.

När man sitter i gömsle och studerar livet kring det så upptäcker man saker som man inte märkt av tidigare. Och nötskrikan blev för mig en ahaupplevelse när jag fick höra deras småläten de hade till varandra.

Och plötsligt satt den där, sparvhöken.

Och här har jag haft en diskussion om det är en sparv eller duvhök och det ska vara en sparvhök efter pratat med en mycket kunnig inom fågelvärlden. (Uppdatering! Det ska tydligen vara en duvhök.)

Inte hade man tråkigt där i gömslet, det fanns något att fotografera hela dagen. Mitt huvudintresse är landskap så att fotografera fågel och djur är något jag håller på att lära mig. Sakta lär jag mig hur kameran ska ställas in, med djur och fågel gäller det att vara snabb i tanke och handling tvärtemot landskap där man väntar in rätt ljus, funderar hur bilden ska tas innan man är klar att ta bilden.
Detta gömsle kommer det bli fler besök, kanske björn i sommar? Besök gärna Wild Nordics sida, Sara har många spännande aktiviteter för både fotografer som icke fotografer.

Dag 6 av 6, Veckan på Island

Så har man kommit till slutet av denna underbara vecka på Island och det var en vecka fylld med intryck men också blött då det var plusgrader och regn. Och precis som min Andalusiska vecka så visade sig solen på slutet och så även här.
Enda olyckan som hände var att en av deltagarna tappade fotfästet och slog till kameran som föll omkull och objektivet gick åt skogen. Och det händer alltid något när man är ute på workshop som resor, själv lyckades jag kvadda en kamera första morgonen på en workshop så jag vet att det är inte roligt. Speciellt om man inte har en reserv med sig.
Men vår sista morgonen började ute vid stranden:

På andra sidan viken var vi föregående morgon och fångade balsalter i grottan. Morgonen var underbar och man försökte som vanligt fånga vågorna i rätt ögonblick.
Sedan var det dags att ge sig ut i terrängen tills det tog stopp. Bron var var bortspolad så vi kom inte längre.

Mäktigt landskap med snötäckta berg i bakgrunden och flodarmar i förgrunden. Solen sken från en klarblå himmel och vi njöt för fullt.
På hemvägen blev vattenfallstopp.

Och sedan på en av de mäktigaste vattenfallen, Skogafoss och här var det fullt med folk och jag kände att detta går inte få till något bra. Men jag gjorde mitt bästa och det gjorde att jag blev ett fotoobjekt då jag vandrade rakt ut i vattenfåran. Blev väldigt populär hos asiaterna.

Nu var det tillbaks och packa väskan för hemfärd kommande dag. Men denna vecka kommer finnas länge i mitt minne och hoppas att man får komma tillbaka och upptäcka mer av detta underbara land. Det svåraste nu är att välja ut 3-5 bilder inför kommande utställning i påsk då det är Konst på väg i Tierps kommun.

Dag 5 av 6,Veckan på Island

Det börjar närma sig slutet av den underbara veckan på Island men det finns många godbitar kvar att upptäcka.
Morgonens utflykt var till en grotta med underbara stenformationer vars namn på stenarten har farit ur mitt minne. Som vanligt var vi tidigt ute innan alla turisterna började komma.

Medan vi stod där och allt fler började komma så dök ett asiatiskt brudpar upp och blev fotograferade i grottan och då inte bara av deras inhyrda fotograf, vi hängde på plus några av besökarna.
Sen var det dags att fara vidare, ett kort stopp vid en glaciärarm, det är svårt att få perspektiv hur stor detta är men längst ner vid glaciären är det en grotta och där står det människor som ser ut som små miniatyrer.

Men sen kom vi till dagens höjdpunkt. Det såg inte märkvärdigt när vi parkerade men när vi började vandra in i ravinen var otroligt häftig och det tog andan ur en.

Och så kom vi nästan längst in och det var magiskt.

Ljuset som strilade in, vattenfallet, jag stod en stund och bara tog in skönheten. Att fånga detta på bild var inte lätt. Det fanns mer längre in men då fick man klättra så det avstod jag. Detta räckte gott. Men även en godispåse har ett slut och det var dags att återvända tillbaka till bilen. Man kände sig ödmjuk över att ha fått besöka Bergakungens sal.