Skogens små skatter

Våren kom med flygande fart, värmen har gjort att blomningen gått mycket fort och många blommor blommar långt tidigare än normalt.
För mig var det dags att besöka en av skogens skatter, Guckuskon, denna mäktiga orkidén som känns så exotisk. Det finns ett ställe där finns Guckuskor som är helt gula och detta är ovanligt och kan inte finnas på så många ställen. Så klart så använde jag favoritobjektivet, Pentaconen, den ger mig inspiration att skapa bilder.

Och alla är inte lika, ibland måste man skilja sig från mängden:

Men det finns så mycket annat i skogens skattkista:
Ormbunkar som är på väg att slå ut.

Eller liljekonvaljer:

Att få vandra i skogen, se alla skatter som finns där av olika slag gör att man känner sig rik och själen fylls av energi och går ner i varv. Och för en trasig själ är det bästa läkemedlet man kan få, att bara sitta och njuta, släppa allt och ta in skogens alla skatter.

Annonser

Snart så stor de i full blom

Kompisen tog ut mig i skogen idag för att se hur det såg ut, allt kommer i rasande takt nu och där stod de i knopp, de underbart vackra guckuskorna. Men även andra hade vaknat och man blev attackerad av en stor armé av mygg men snart hade Thermacellen börjat verka och höll dem på avstånd så man kunde arbeta i fred.
Jag har blivit så fäst i det gamla Pentaconobjektivet så alla macrobilder är numera tagna med den.

 

Harsyra

Harsyra är en flerårig ört med krypande jordstam. Den bildar ofta stora mattor där den trivs och är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vackra blommor. Bladskaften är ofta rödaktiga och de gröna bladen viker ihop sig när det regnar (Harsyra kallas ibland för skogens barometer, eftersom harsyrans blad fälls ihop när regn är att vänta) eller när det blir kväll. Harsyra blommar i maj-juni med vita blommor som sitter ensamma på skaft från jordstammen. Kronbladen är tunna och vita med röda ådror, sällsynt förekommer också former med rosa eller violetta blommor. Fröna är längsribbade och försedda med ett yttre elastiskt skikt som spricker upp explosionsartat och slungar iväg fröet ur kapseln.

Bladen används som citrusliknande komplement i sallad eller som smakförstärkare till sås. Går bra ihop med russin och äpple och kan med fördel ingå som citrusliknande bas i efterrätter. Kan även blandas med vatten till måltidsdryck.

Surblad, jag hörde de orden från ett barn när jag arbetade på fäbodvallen, han letade efter harsyran som han visste skulle växa där. Och nog är bladen sura men uppfriskande och ett och annat blad tuggar man i sig när man vandrar i skogen. En av alla ätliga växter i skogens skafferi.

Livet så skört

Så står de där så underbart vackra, det lyser vit och blått om varannat, men de har så kort tid att visa sina vackra blommor, snart är deras tid över och de vissnar ner och dör. Men vi minns dem, minns deras vackra blommor. Och så är är även livet, så snabbt det kan gå från full blomning till något som inte finns längre. Så ta hand om livet, ta hand om er och era kära, se framåt och ej bakåt.

Något gul, något blått, något vit

Nu kommer de allihop i rasande takt, vårblommorna. En kort promenad i veckan som var så fick jag syn på de allihop så jag tog några bilder innan regnet fick mig att dra mig hemåt. Men nu vet jag att de har kommit och det ska bli fler stunder med dem.

Den blomstertid nu kommer..

Man har väntat och väntat sedan man såg på FB de första tecken på att nu är det dags och man börjar se bilder på blåsippor mm. Men här i mitt hörn så tar blommorna tid på sig men nu så har de börjat att tina fram. Snödroppar och krokus tittar upp ur sina gömmor.

Och till och med paddan har vaknat..

Nu är det bara vänta in på blåsippor, vitsippor och alla blommor som nu vaknar till liv.
Den blomstertid nu kommer…..

Hasselbacken

Sakta smyger sig våren sig på och vintern får ge sig vika fast den kämpar på med minusgrader och snö men den kommer snart vara besegrade.
I skogen har skogsduvorna börjat kuttra, bofinken sjunger sin underbara sång och sångsvanarna flyger förbi. Jag tar en promenad till hasselbacken, titta om hasseln börjat blomma. Under min promenad söker sig ögonen efter fler vårtecken men än är det för tidigt, snön ligger fortfarande djupt men i södersluttningarna är det barmark, om någon vecka om värmen kommer kommer det att lysa gult där.

Jag letar efter om hasseln är på väg att blomma och finner tecken på det, snart är det dags att rapportera detta. Jag är fenologiväktare och rapporterar in mina fynd till Naturens kalender, en rolig arbetsuppgift där man kan se hur vårens alla tecken dyker upp i vårt land.

I hasselbacken är det varmt och skönt, myrorna har vaknat men de vaknar till en förstörd bostad, någon har bökat upp den ordentligt och säkert är det vildsvinen för de har gått hårt åt i den gamla kohagen.

Jag är totalt såld på mitt objektiv, ett gammalt östtyskt sort som ger bilderna en underbar bokeh och jag förlorar mig en stund där jag går bland hasselbuskarna .

Finner också torkad nypon som sitter kvar på busken.

Så skönt att få vandra där i hasselbacken, njuta av värmen och att få skapa med kamera. Känner hur jag fylls på med energi och jag sätter mig ner en stund, njuter av fågelsången och baravara här och nu, blundar och känner värmen i ansiktet, det är gott att leva.

Svampskog farväl

Just nu pågår Konst på väg i Tierps kommun, i morgon är den sista dagen och i år är skogen min ledstjärna i utställningen. Men tyvärr så blir det allt svårare att finna skog att vandra i och utställningen avslutas med en bild från ett kalhygge här hemma eller som det heter på skogsspråk, föryngringsyta. Bilden och texten har fått många att reagera då de känner igen sig i texten och jag tänkte dela med mig här på bloggen denna bild och text.

Jag tar min svampkorg, det är en härlig höstdag och jag ska till svampstället för att se hur mycket svamp det finns där. 
Med ett leende över de fina höstfärgerna och solen som värmer skönt kommer det bli en härlig dag i skogen, få andas in skogsluft och njuta av skogens skönhet. 
Men så stannar jag tvärt, det känns som jag har tappat orienteringen, här är min svampskog men den finns inte längre. Jag blir förvirrad, är på rätt plats men ändå känns allt så fel. Den ljuvliga skogen med den gamla körvägen in finns inte kvar, allt är borta nedhugget. 
Jag går ut där det fanns en gång i tiden skog, ställer mig på en sten för att se bättre. Kvar finns en smal skogsridå och jag vet att bakom den ridån finns ännu ett hygge. 
Dagen som kändes så ljus och skönt förbytts i gråhet, gråa moln drar in, solen går i moln och luften blir kyligare. Ännu en svampskog är borta såsom många andra här hemma. Vart ska jag nu finna min svamp, få vandra i skogen där jag finner ro och frid?

Vårdagjämning

Vårdagjämning är den tid på våren då jordens syd- och nordpol exponeras precis lika mycket mot solen. Vid den här tidpunkten står jorden helt rakt upp – syd- och nordpolen står helt lodrät mot varandra i jordens omloppsbana runt solen.
När man säger vårdagjämning så menas det tidpunkten för när jorden lodrät vertikalt mot solen – en vanlig missuppfattning är att det är en hel dag. Tidpunkten för vårdagjämning är dock alltid runt den 20e mars, vårdagjämningen inträffar alltid under den 19e mars, 20e mars eller 21a mars. Vilket datum det sker skiljer sig förstås även åt beroende på tidszon – vilket även betyder att i andra delar av världen så kan datumet sträcka sig någon dag till åt det ena eller andra hållet.

Nog känns det att våren är på väg, solen värmer gott i ansiktet, snön smälter sakta men än är det en bit kvar innan vi får se de första vårblommorna.
Skogen lockar och drar, pulsar genom trädgården där snön ligger djupt,  tar ett par rejäla kliv över skidspåren så de ej förstörs innan jag går in i skogen.  Ett djup andetag, känner att jag blir välkomnad. Går ner mot gamla ängen, passerar grävlingsberget och kikar på lyan, ja, någon är vaken, snön är bortgrävd och spåren talar att någon har gått där. Jag följer spåren och det måste vara grävlingen som har tagit en runda, stackarn, han kan inte ha hittat mycket mat.
Sätter mig en stund vid kanten av gamla ängen, funderar och tänker, hur var det här en gång i tiden, vem var det som brukade denna äng, tog foder till djuren. Nu tar sakta skogen över det som en gång människan slitit hårt för att bruka. Ladan har för länge sedan försvunnit, när vet jag ej men som barn fanns den där dock utan tak.
Jag reser mig och går vidare, det är inte enkelt att gå i snön så jag vandrar hemåt igen. Ser på skogen, ser hur solens strålar silar sig mellan trädena, långa skuggor och jag testar med och utan  kamerarörelse när jag fotograferar.
Återigen korsar jag skidspåren, fortsätter ner till bruket.
Filurar framför ”min” lokal som jag har under påsken, snön ligger även där djupt framför dörrarna, det måstes skottas, går igenom i mina tankar hur allt som ska fixas. Blir en intressant påsk på alla sätt och vis.

 

Snart Konst på väg.

Snön ligger djupt och nätterna kalla men förberedelserna för Konst på väg pågår överallt för de konstnärer som ställer ut i kommunen och även för mig. I några månader har jag funderat över vilka bilder som ska tas med och skrivas ut.
Årets tema går i skogens tecken, skogens som är viktig för oss alla och det kommer vara bilder från den minsta blomman till skogslandskap.
I slutet av kommande vecka ska lokalen göras iordning med att sätta upp spotlight och på skärtorsdagen sätts tavlorna upp, ett litet pyssel då det är högt till tak och en hel del klättrande plus övervinna höjdrädsla då det finns ett djupt schack i lokalen.

Så har ni vägarna förbi kommunen under påsk är ni varmt välkomna. Här på bruket är vi ett antal utställare och blir ni fikasugna kan jag varmt rekommendera vårt Café som har både fika som enklare mat. Eller varför inte göra en promenad i vårt vackra bruk men så mycket snö det är nu så kan det bli besvärligt om inte det blir extremt varmt något som det inte verkar bli.
Jag kommer att lägga ut bilder här i bloggen så du som inte kan komma och besöka mig får en chans att se ändå.

Du som vill läsa mer om denna konstrunda klicka här