Knyta ihop säcken

Det är snart slut på 2018 och det är dags att summera året som gått, ett år som gått i dur som i moll.
Årets första utflykt blev till Rödhäll, Hållnäs i goda vänners sällskap. Ute på hala isiga klippor for vi omkring och fotograferade, en härlig dag var det.

Mitt älskade bruk blir ständigt dokumenterad av mig och i vinterns kyla och frostiga träd så måste man bara ut och ta bilder.

Och som tradition måste man vara med när Upplands Ardennerklubb anordnar sina temadagar. Denna dag var det snöfall när man skulle visa skogskörning med häst, fotografen njöt i fulla drag.

Ännu en tradition, Konst på väg under påsk då jag ställer ut här hemma på bruket i ”min” mysiga lilla galleri där industriverksamheten har satt sin prägel på lokalen. Och sedan i kanten av lokalen ett djupt schakt där det längst ner rinner vatten och gör det alltid lika spännande att sätta upp bilderna.
Men så går vintern sakta över till vår, fast i år var det segt och vintern vill inte riktigt släppa taget. Man går och väntar på att se de första blommorna, att det ska lysa gult i diken som berättar att våren är här.

Den 25 april gav jag mig ut för att fota tussilagon men även se det nya hygget. Jag förbannar pollen som sätter stopp i mina lungor och kan knappt ta mig upp för backen men jag hittar de små solarna i ett söndertrasad terräng. Dagen efter var det dags att dra på sig grönkläderna, hemvärnsövning. Känner mig inte bra, skyller på pollen och under dessa fyra dagarna vill inte kroppen vara med.  På måndagen får jag ledigt och tar mig till sjukan för att kolla upp lungorna, det slutade med ambulans till Akademiska och en vecka på sjukhuset, jag hade fått en hjärtinfarkt och den fick jag säkert den 29 då jag fick det kämpigt. Vi kvinnor får ofta inte de vanliga symptomen utan kan vara mer luriga, som för mig. Min kropp kollapsade och vid hemkomst klarade jag knappt att gå och sov bort större delen av dagarna. Gubben min gjorde ordning en mysig plats ute i trädgården där jag tillbringade större delen av dagarna, att vara inne ville jag inte.

Det vart en lång sjukskrivning och jag kämpar ännu att komma tillbaka men till som det var innan känns tveksamt, man tar dag för dag. Nu var man tacksam att man har skogen precis utanför dörren och tar långsamma promenader för att träna upp kroppen. Kameran har varit ett bra hjälpmedel för att glömma och baravara i stunden men det har varit färre utflykter, gnistan har inte som funnits där. Den torra och varma sommaren gjorde säkert sitt också, den varmaste sommaren i mannaminne, många större skogsbränder rasade både i vårt land som i våra grannländer. Detta gjorde att vi ställde in kolningen, vi vågade inte pga värmen, jag var också tveksam hur jag skulle orka fast vi skulle ha en kolarlärling.

I november var det dags att ge sig ut på äventyr, Isle of Skye, Skottland, en resa jag har sett fram emot länge och visst fanns oro hur kroppen skulle orka med ett envis sinne så går det mesta. Och det var den magisk resa som jag vill göra om, vilken spännande landskap! Och ett härligt sällskap med goa gubbar och tjej.

Detta år blev ett annorlunda år där hälsan gjorde att jag fick sakta ner och ta det lugnt, lyssna på kroppen och ta dag för dag.
Ett av det spännande uppdragen var att ta över ordförandeklubban efter Curt Leidig i naturfotoföreningen Biofoto Sverige och gör mitt bästa att leda föreningen. En underbar förening med härliga människor och vi är nu över 500 medlemmar.

Årets sista uppdrag blir i kärlekens tecken då jag ska fotografera ett brudpar på nyårsafton.  Att ta på sig en bröllopsfotografering innebär mycket ansvar, det går inte att göra om ett bröllop om det strular, allt måste klaffa. Så utrustningen ska ses över och batterier laddas.

Årets sista utflykt blev till Bredforsen med kompisen för att fotografera strömstaren. Ett antal gynnare höll till vid forsen och det blev några timmar där med dem.


Jag vill tack er alla som besökt min blogg under året och skrivit fina kommentarer, det värmer mig att läsa dem. Hur nästa år kommer bli är ännu en ett oskrivet blad men vet att några resor finns inbokade, vart det blir får ni se då, lite hemlig vill man vara.
Nu får ni ha det bra och ta hand om er, livet är skört och det kan vända snabbt.
Kram

Annonser

Regntunga skyar, höga berg och skratt, del 3

Så var det dags att lämna Picture House i Skye, de sista dagarna skulle vi bo i området Glencoe och hotellet The Bridge of Orchy. I bilen var det många suckar då många vackra vyer passerades på vägen till hotellet, de skotska högländerna är fantastiskt vackert och man måste återvända för att få uppleva det mera.

Ett stopp vid ett av de många vattenfallen vi skulle besöka och det hade varit många före oss för det var ordentligt lerigt. Jag kände att jag ville utforska stället lite medan de andra fotade vattenfallet och fann en fin liten intimt landskap.

Nu hade solen börjat gå ner och det var dags att boa in sig i hotellet, en tre rätters middag väntade på oss också.
Tidigt på morgon dagen efter skulle vi ge oss ut på nya äventyr men det började med ett litet äventyr på hotell, vi var inlåsta, ytterdörren var larmad och man var tvungen att ringa för att de skulle komma och låsa upp. Förmodligen att hotellet ligger precis vid en av de större vägarna och de vill vara försiktiga men till slut kom en person och larmade av.

Vi åkte in i en dal med massor av vattenfall, tyvärr var inte vädret med oss,  regnet gjorde att vi fick vänta men till slut gav vi oss ut.

Och så en sista bild från Skottland innan det var dags att ge sig av hemåt.

En helt underbar vecka hade det varit och så galet vackert och jag vill återvända igen med en kropp som mår bättre än var den gjorde nu. Härligt sällskap med många goa skratt och Magnus som är otroligt duktig och som kämpade med att köra på fel sida.
Och att åka ett litet gäng som älskar att fotografera och med en kunnig ledare är otroligt roligt, man får uppleva så mycket intressant, lära känna nya personer och fast man står vid samma ställe får man ändå olika bilder fast motivet är den samma.

Regntunga skyar, höga berg och skratt, del 2

Etiketter

Isle of Skye, Scottland

Vi omgavs av höga berg och djupa dalar, slingriga vägar där endast ett fordon kunde färdas och möten skedde på mötesplatser som fanns vad 100 m, ett äventyr bara det plus vänstertrafiken. Magnus skötte detta galant även om det kunde vara svettigt ibland som när en lokalboende vägrade backa fast han hade närmre till mötesfickan än vi hade, han klev ut ur bilen och beordrade att vi skulle backa, förmodligen trött på alla turister. 

Quirang

Jag var lite orolig hur min kropp skulle orka (pga hjärtinfarkt i april)  att ta sig uppför men med envishet och vilja som en gammal ko, myrsteg och många pauser så gick det bra men det var tufft. 

Fairy Pools

Fairy Pools

Att besöka en plats för första gången och ta bilder är inte det enklaste, man behöver besöka en plats många gånger i olika ljus, fundera och känna in, sån är jag i alla fall innan jag låter kameran arbeta. Så det gäller att läsa av platsen man besöker snabbt, försöka fånga platsens själ. 

Quirang

Men vi var inte ensamma, ibland var det svårt, man ville rikta kameran åt ett håll men där stod det x antal personer med eller utan kamera. Populärt var det att ta selfie och inte bara en gång utan gång på gång. Ibland var det kul att bara studera dessa som gjorde allt för att få till en selfie, ibland till och med fara för sitt egna liv. 

Fairy Pools

Med tre killar med långa steg så hängde vi tjejer inte riktig med när de stegade iväg uppför och då var man glad att gamla Pentaconobjektivet fanns i ryggan. Vi kastade oss ner i ljungen när ingen intressant vy fanns att fånga.

På torsdagen så var det dags för den stora utmaningen, att ta sig upp för berget till The old man of Storr. Långt innan gryningen parkerade vi nedanför berget och vi var inte ensamma, ett antal bilar stod redan på parkeringen och när vi förberedde oss kom bussen med polacker som vi hade redan mött en gång på Quirang. För att jag skulle orka upp så hade jag bara en kamera och stativet. Det skulle ta ca 45 minuter att ta sig upp dit men av erfarenhet av veckans promenader skulle det ta mycket längre. Långsamt börjar man att gå, en bra grusad väg men brant, en efter den andra gick om mig men jag brydde mig inte så mycket. Fokus låg att ta sig upp oavsett hur lång tid det skulle ta.  När jag kommer runt en krök och tror att man är uppe ser man att det är en bra bit kvar ser pannlampor långt upp i berget flackande hit och dit.
Himlen färgas av soluppgången och jag tar en bild där jag står. 

Medan man står där färgas himlen röd av soluppgången, tittar uppför berget och känner att jag har nått min gräns, kommer inte orka sista biten upp, kroppen säger stopp. Men då kommer en räddande ängel, Heléne, hon kommer med en kämparanda som sprids även till mig. Nu ska vi ta sista biten! Men nu är det inte längre en grusad väg längre utan stigar som går kors och tvärs som är enormt leriga. 

Längst där uppe står ett antal fotografer!

Vi kämpar, slinter, glider men sakta tar vi oss upp. Vi skrattar en hel del åt allt elände men berget ska besegras! Vi möter våra kompisar och Magnus som vänder om och leder oss upp sista biten, inte ända upp utan till en bra plats att fota The Old man. Och där står vi till slut och ser ut över berget med de mäktiga stenstoderna, vi klarade det!

The Old Man of Storr

Nu var det bara att vända och gå ner till kompisarna som väntade i bussen och tillbaka till Picture House för att äta lunch och sedan tacka för oss för nu var det dags att byta ställe och närma sig Edinburgh. 

Forts. följer…

Regntunga skyar, höga berg och skratt

Så kan man sammanfatta veckan jag har haft i Isle of Skye, Skottland, med Magnus Lindblom som ledare och 5 st. ivriga fotografer (mig inklusive).
Kl. 0400 lördag morgon tog man bilen till Arlanda, för första gången så använde jag bilparkering då jag visste att jag inte skulle klara av att släppa på packningen, brukar annars ta tåget in. Underbart smidigt var det på denna lilla parkeringen, bara parkera så kom de med bussen och lastade på packningen och sedan avsläpp vid rätt terminal. En frukost intogs innan det var dags att gå till gaten där jag träffade tre av deltagarna.
Med byte av plan i London till Edinburgh så gick resan bra och nu har jag sett alla sevärdheter i London från ovan….
I Edinburgh så var det hyrbuss vidare mot Isle of Skye och här inkvarterades vi i ett mysigt litet ställe, The Picture House, som jag kan rekommendera varmt. Här intogs en en av många goda måltider medan vi väntade på sista deltagaren, hans plan lyckades inte landa utan fick omdirigeras till en annan flygplats och därifrån ta både tåg som buss för att komma fram.
Efter en lång dag så var det skönt att krypa ner och sova för att vara pigg inför kommande äventyr.

Börjar med kustbilder:
Elgol

Ebb och flod kan göra stor skillnad på en bild.

Första besöket på Elgol var vattnet på väg ut, nästa besök var vattnet på väg in och det var spännande att se hur snabbt vattnet steg. Hade viljat gått längre bort men då jag är inte snabb i bena så höll jag mig på den säkra sidan. Vi var inte ensamma på kvällningen, efter hela stranden stod det fotografer och fotograferade och tyvärr finns det en del  fotografer som går över lik och bryr sig inte om andra utan ställer sig framför andra för att få den bästa positionen och tyvärr var det en som gjorde detta men han missade bästa ljuset då han höll på att greja med filter mm men kompisen fick sin komposition förstörd pga honom.

Vi besökte även en annan strand vars namn jag nu har glömt

Och avslutar vid Neist Point

Detta var kustbilderna, vid nästa inlägg kommer ni få se vattenfall och mäktiga landskap.

Att plöja en fåra

Så var det åter dags för höstplöjning med häst och veterantraktor, ett arrangemang som Uppland Ardennerklubb anordnar varje höst.
Traktorerna är ute på åkern och plöjer medan hästarna selas på och plogen sätts fast. Hästarna står helt lugnt fast det skramlas och grejas, det märks att de är vana.



Men vissa vill fortsätta med sin frukost och vill ej bli störd

Jonas Karlsson ristar upp fåror där det ska plöjas, de flesta bilderna som visas här på bloggen är på honom och hans hästar. En av hans hästar har ett speciellt huvud och lätt att känna igen.


Snart så är de flesta ute och plöjer, vissa behöver uppmuntran att gå, andra vet vad som väntas av dem.

Men det fanns en katt bland hermelinerna, även fjording kan plöja

Men att plöja tar på energierna så det gäller att passa på att äta när man står still

Jag vänder hemåt för även min mage börjar kurra och energin börjar ta slut.
Varmt tack Upplands Ardennerklubb för återigen ett fint arrangemang.

Vid Vänerns strand

Jag var i Karlstad helgen som var, det var dags att ha vårt årliga fysiska styrelsemöte med Biofoto. På kvällen gav oss ut på en liten utflykt ner till Vänerns strand, skönt att komma ut efter en hel dags styrelsearbete. Även här som man kan se överallt vid vattendrag är det dåligt med vatten. Jag fastnade för stenarna som annars ligger under vatten, deras gråa toner och former.

Här fanns det även ett fyrhus som en gång i tiden styrde båtarna rätt

Sakta sjönk solen ner och den blåa timmen började infinna sig.

En sista bild innan det var dags att gå tillbaka till bilarna och vandrarhemmet efter en lång, intensiv men rolig dag.

Nästa dag var det dags att vända hemåt, jag gjorde en avstickare till sjön Tyssligen där man hade anordnat en Naturfotodag. Det var mycket folk som hade kommit, föreläsarsalen var fullsatt och folk stod efter väggarna för att lyssna. Hade gärna varit med och lyssnat på fler föreläsare men jag hade några mil att avverka innan jag var hemma och jag tog vägen via Gysinge som visade från sin vackraste sida. Det måsta ha varit en sån där dag då folk ville vara ute för även här var det mycket folk. Här blev det inte många bilder tagna fast det var otroligt vackert men klarblå himmel gav allt för starka kontraster i mina ögon men en bild blev det i alla fall.

Lingon och blåbär

En skön helg nere vid kusten i stugan och jag passade på att gå till min plats som jag har funnit där och det är inte vid havet, nej, jag förblir ett skogstroll, trivs som bäst när jag hör och känner skogens sus och doft.

Här fanns det både lingon som blåbär och en arg geting som inte tyckte om att jag var där.


Jag kröp och rullade omkring bland lingon, blåbär och ljungen i mossan som nu var mjuk av fukten och inte knastertorr som den var tidigare i somras.

Jag fortsatte ner mot havet, till den gamla brygga där man kan sitta och filosofera och såg en regnbåge resa sig över himlen, på avstånd hördes en båt som sakta tuffade in mot stranden och några sjöfåglar flög oroligt kring mig. Tunga regnmoln runt om men jag slapp regnet. När jag går tillbaks ser jag en buske med härliga röda blad.

Och i den nedåtgående solens sken ser jag en spindel väva sitt nät i en gran som inte alls hann bli gammal innan den dog.

Själen fylld av lugn vänder jag tillbaks, att baravara i skogen och att få skapa bilder med kameran är det bästa som finns.

I skogens lugna famn

I skogens lugna famn där finner själen ro.

För mig har skogen denna sommar varit en viktig källa för att fylla på energi och få tankarna åt ett annat håll då jag i månadsskiftet april/maj fick en hjärtinfarkt och däckade totalt. Nu när krafterna har börjat återvända kan jag återta mina skogspromenader och häromdagen besöktes en av mina favoritplatser som bara ligger ett stenkast hemifrån, ett litet område med gammal skog och då menar jag litet, ca 10 minuters promenad har du tagit dig igenom hela skogen, 5 minuter på tvärsan. Har finns  lämningar efter kolmilor som en gång i tiden kolades för att ge kol åt bruket, gamla lågor överväxta med mossor och nyfallna träd, en skog fylld med liv.

På en murken stubbe växer småsvampar

I så här gammelskog finns det så mycket liv bara man har ögonen med sig. I en gammal gran har spillkråkan hackat upp över en meter högt hål i jakt på insekter, ser nästan ut som man har gått fram med en yxa då det ligger träflis överallt. Och så har svampen börjat komma upp.

Gammelskogen övergår till yngre skog men även här finns det rester av att man har kolat. En rund ring avslöjarna vad kolmilan en gång i tiden fanns.

Vid roten vid ett av träden har ett jordgetingsbo blivit uppgrävt, ser hur de överlevande arbetar, jag håller ett lagom avstånd för att ej reta dem.
Kvällskymningen börjar råda och det är dags för mig att vända hemåt, jag gör som svampen, tar av mig hatten och säger tack för sällskapet till alla väsen, vi ses snart igen.

En stund vid havet

Jag tar stigen ner till havet, dag håller på att gå över till kväll.

Inte en människa syns till och det är lugnt och stilla när jag vandrar över klipporna till vårt ställe.

Jag sätter mig ner på den solvarma klippan, ser hur solen sakta sänker sig ner bakom klipporna. Två kanotister paddlar sakta förbi och långt bort kan jag skymta en segelbåt.
Vågorna slår in mot stranden i ett rofyllt tempo och då och då syns ringar efter fiskar som fångar insekter på vattnet.

Plockar upp lite dricka och smörgås, kvällsfika på klipporna är underbart och rofyllt.

En slända hovrar framför mig, den jagar myggen som trivs omkring mig och försöker fånga dem, snabbt flyger sländan och fångar mygga efter mygga.
Sakta försvinner ljuset och det är dags att vandra tillbaka. Långt bort i fjärran kan jag se ett åskväder rasa, de mörka molnen lyser upp när blixten far igenom. En sista blick över havet innan jag vänder ryggen åt det och vandrar hem i det sista ljuset.

Hästgnägg och hovtramp

Det gnäggades och hovar dansade när det var dags för sommarpremiering i Österbybruk och vad är det? Se nedanstående text som är kopierad från Svensk hästavelsförbundets sida:
Sommarpremieringar är en tradition med anor från år 1874 och utgör en viktig del i det svenska avelsvärderingssystemet. En sommarpremiering är ett tillfälle då hästar bedöms av erfaren och kunnig exteriördomare, en så kallad premieringsförrättare. Syftet med sommarpremieringar är att främja kvaliteten och utvecklingen av svensk hästavel.
Hästen bedöms exteriört både på en utställning och på en sommarpremiering. Skillnaden mellan utställning och sommarpremiering är att på en sommarpremiering tas även hänsyn till härstamning och hästens avelsvärde.
På sommarpremiering finns också möjlighet att utföra ett bruksprov. Ett bruksprov är ett rid- eller körprov beroende på vad du har för ras. Endast renrasiga hästar får visas på en sommarpremiering. 

Hästkärrorna stod i rad och stora som små hästar lastades ur, en del lugna, andra gnäggande och nyfikna på allt som händer. Det ryktades och en del fick sina svansar som manar flätade. 

Nu är det så att hästar är något jag aktar mig för, de har tänder i fram och hårda hovar och dålig koll på hästraser, låter underligt då man har varit lantbruksavbytare i närmare 25 år innan man fick byta yrke men tack och lov kom man undan för de som hade hästar. Men nu har man en god granne och vän som har hästar och de skulle visa upp dem och jag ta lite bilder.
Jag har aldrig varit på premiering så det var intressant att se. Först skulle hästarna mätas mm innan det var dags att visa upp sig för domaren.

Och det fanns en som jag fastnade för, ja det var det här med raser, jag säger Irish coffe, det lät som det, en 15 -åring som var helt underbar.

Efter allt var klart var det dags att visa sig för domaren

 

Det var skritt, det var trav och sedan ställa sig snyggt medan domaren med skarp öga bedömde hur allt ser ut.
Den yngsta som ställde upp att visa sin häst var en fyraårig tjej, duktig var hon.

Men sen fanns det föl med också

Och visa sig snygg för domaren är inte lätt när man är liten och sprallig

De sista hästarna som visade upp sig var arbetshästarna, ardenner,

Även här fanns det föl med

Även här var det sprall i benen

Med rosett i grimman…

Och även lillen fick en rosett och firade med en slurk mjölk

Och en nöjd Cecilia Birgersson, ordförande för Upplands ardennerklubb, kunde avsluta en lyckad dag.

Och även jag var nöjd efter denna dag, fick se och lära mig nya saker men hästraser, det kommer ta tid innan man lär sig det.