Vid Vänerns strand

Jag var i Karlstad helgen som var, det var dags att ha vårt årliga fysiska styrelsemöte med Biofoto. På kvällen gav oss ut på en liten utflykt ner till Vänerns strand, skönt att komma ut efter en hel dags styrelsearbete. Även här som man kan se överallt vid vattendrag är det dåligt med vatten. Jag fastnade för stenarna som annars ligger under vatten, deras gråa toner och former.

Här fanns det även ett fyrhus som en gång i tiden styrde båtarna rätt

Sakta sjönk solen ner och den blåa timmen började infinna sig.

En sista bild innan det var dags att gå tillbaka till bilarna och vandrarhemmet efter en lång, intensiv men rolig dag.

Nästa dag var det dags att vända hemåt, jag gjorde en avstickare till sjön Tyssligen där man hade anordnat en Naturfotodag. Det var mycket folk som hade kommit, föreläsarsalen var fullsatt och folk stod efter väggarna för att lyssna. Hade gärna varit med och lyssnat på fler föreläsare men jag hade några mil att avverka innan jag var hemma och jag tog vägen via Gysinge som visade från sin vackraste sida. Det måsta ha varit en sån där dag då folk ville vara ute för även här var det mycket folk. Här blev det inte många bilder tagna fast det var otroligt vackert men klarblå himmel gav allt för starka kontraster i mina ögon men en bild blev det i alla fall.

Annonser

Lingon och blåbär

En skön helg nere vid kusten i stugan och jag passade på att gå till min plats som jag har funnit där och det är inte vid havet, nej, jag förblir ett skogstroll, trivs som bäst när jag hör och känner skogens sus och doft.

Här fanns det både lingon som blåbär och en arg geting som inte tyckte om att jag var där.


Jag kröp och rullade omkring bland lingon, blåbär och ljungen i mossan som nu var mjuk av fukten och inte knastertorr som den var tidigare i somras.

Jag fortsatte ner mot havet, till den gamla brygga där man kan sitta och filosofera och såg en regnbåge resa sig över himlen, på avstånd hördes en båt som sakta tuffade in mot stranden och några sjöfåglar flög oroligt kring mig. Tunga regnmoln runt om men jag slapp regnet. När jag går tillbaks ser jag en buske med härliga röda blad.

Och i den nedåtgående solens sken ser jag en spindel väva sitt nät i en gran som inte alls hann bli gammal innan den dog.

Själen fylld av lugn vänder jag tillbaks, att baravara i skogen och att få skapa bilder med kameran är det bästa som finns.

I skogens lugna famn

I skogens lugna famn där finner själen ro.

För mig har skogen denna sommar varit en viktig källa för att fylla på energi och få tankarna åt ett annat håll då jag i månadsskiftet april/maj fick en hjärtinfarkt och däckade totalt. Nu när krafterna har börjat återvända kan jag återta mina skogspromenader och häromdagen besöktes en av mina favoritplatser som bara ligger ett stenkast hemifrån, ett litet område med gammal skog och då menar jag litet, ca 10 minuters promenad har du tagit dig igenom hela skogen, 5 minuter på tvärsan. Har finns  lämningar efter kolmilor som en gång i tiden kolades för att ge kol åt bruket, gamla lågor överväxta med mossor och nyfallna träd, en skog fylld med liv.

På en murken stubbe växer småsvampar

I så här gammelskog finns det så mycket liv bara man har ögonen med sig. I en gammal gran har spillkråkan hackat upp över en meter högt hål i jakt på insekter, ser nästan ut som man har gått fram med en yxa då det ligger träflis överallt. Och så har svampen börjat komma upp.

Gammelskogen övergår till yngre skog men även här finns det rester av att man har kolat. En rund ring avslöjarna vad kolmilan en gång i tiden fanns.

Vid roten vid ett av träden har ett jordgetingsbo blivit uppgrävt, ser hur de överlevande arbetar, jag håller ett lagom avstånd för att ej reta dem.
Kvällskymningen börjar råda och det är dags för mig att vända hemåt, jag gör som svampen, tar av mig hatten och säger tack för sällskapet till alla väsen, vi ses snart igen.

En stund vid havet

Jag tar stigen ner till havet, dag håller på att gå över till kväll.

Inte en människa syns till och det är lugnt och stilla när jag vandrar över klipporna till vårt ställe.

Jag sätter mig ner på den solvarma klippan, ser hur solen sakta sänker sig ner bakom klipporna. Två kanotister paddlar sakta förbi och långt bort kan jag skymta en segelbåt.
Vågorna slår in mot stranden i ett rofyllt tempo och då och då syns ringar efter fiskar som fångar insekter på vattnet.

Plockar upp lite dricka och smörgås, kvällsfika på klipporna är underbart och rofyllt.

En slända hovrar framför mig, den jagar myggen som trivs omkring mig och försöker fånga dem, snabbt flyger sländan och fångar mygga efter mygga.
Sakta försvinner ljuset och det är dags att vandra tillbaka. Långt bort i fjärran kan jag se ett åskväder rasa, de mörka molnen lyser upp när blixten far igenom. En sista blick över havet innan jag vänder ryggen åt det och vandrar hem i det sista ljuset.

Hästgnägg och hovtramp

Det gnäggades och hovar dansade när det var dags för sommarpremiering i Österbybruk och vad är det? Se nedanstående text som är kopierad från Svensk hästavelsförbundets sida:
Sommarpremieringar är en tradition med anor från år 1874 och utgör en viktig del i det svenska avelsvärderingssystemet. En sommarpremiering är ett tillfälle då hästar bedöms av erfaren och kunnig exteriördomare, en så kallad premieringsförrättare. Syftet med sommarpremieringar är att främja kvaliteten och utvecklingen av svensk hästavel.
Hästen bedöms exteriört både på en utställning och på en sommarpremiering. Skillnaden mellan utställning och sommarpremiering är att på en sommarpremiering tas även hänsyn till härstamning och hästens avelsvärde.
På sommarpremiering finns också möjlighet att utföra ett bruksprov. Ett bruksprov är ett rid- eller körprov beroende på vad du har för ras. Endast renrasiga hästar får visas på en sommarpremiering. 

Hästkärrorna stod i rad och stora som små hästar lastades ur, en del lugna, andra gnäggande och nyfikna på allt som händer. Det ryktades och en del fick sina svansar som manar flätade. 

Nu är det så att hästar är något jag aktar mig för, de har tänder i fram och hårda hovar och dålig koll på hästraser, låter underligt då man har varit lantbruksavbytare i närmare 25 år innan man fick byta yrke men tack och lov kom man undan för de som hade hästar. Men nu har man en god granne och vän som har hästar och de skulle visa upp dem och jag ta lite bilder.
Jag har aldrig varit på premiering så det var intressant att se. Först skulle hästarna mätas mm innan det var dags att visa upp sig för domaren.

Och det fanns en som jag fastnade för, ja det var det här med raser, jag säger Irish coffe, det lät som det, en 15 -åring som var helt underbar.

Efter allt var klart var det dags att visa sig för domaren

 

Det var skritt, det var trav och sedan ställa sig snyggt medan domaren med skarp öga bedömde hur allt ser ut.
Den yngsta som ställde upp att visa sin häst var en fyraårig tjej, duktig var hon.

Men sen fanns det föl med också

Och visa sig snygg för domaren är inte lätt när man är liten och sprallig

De sista hästarna som visade upp sig var arbetshästarna, ardenner,

Även här fanns det föl med

Även här var det sprall i benen

Med rosett i grimman…

Och även lillen fick en rosett och firade med en slurk mjölk

Och en nöjd Cecilia Birgersson, ordförande för Upplands ardennerklubb, kunde avsluta en lyckad dag.

Och även jag var nöjd efter denna dag, fick se och lära mig nya saker men hästraser, det kommer ta tid innan man lär sig det.

Fynd i gräsmattan

Ni som har gräsmatta, har ni kikat vad som finns där?  Här hemma så växer allt möjligt i gräsmattan, speciellt blommor av olika slag och nu pga torkan är inte gräsmattan lika välklippt och det har blivit en guldgruva för mig och det var dags att ge sig på jakt med kameran. Ett blått hav drar till sig min blick, den är den lilla blåklockan som står fint i kvällsljuset.

Jag förlorar tid och rum tills jag känner en brännande smärta i sidan, en av dessa eländiga rödgnetterna har upptäck mig, dessa rödmyror som jag har avskyr av hela mitt hjärta sedan barnsben. Jag flyttar på mig, granskar marken ordentligt innan jag lägger mig igen men förtrollningen känns förlorad.

Kämpar att komma tillbaka, tar några bilder till innan jag ger upp och letar efter nya motiv.

Grannens oklippta gräsmatta med de små grässtjärnblommorna blir mitt nästa objekt.

Men nu börjar jag tappa ljuset och det är dags att ge upp men de finns där till nästa gång. Man behöver inte åka så långt för att finna motiven, man behöver bara ge sig ut och se sig omkring hemmavid..

 

Ormbunkar!

Jordens första skog var ormbunkar, 8 meter höga bildade de jättelika skogar för ca 385 år sedan, kanske därför man har en viss fascination för dem. Ibland ser man dessa ormbunksskogar när man vandrar i skogen , inte lika höga som då men det är mäktigt.

När man vandrar i skogen kan man se många olika sorter av ormbunke, små som stora, en av de små är stensöta vars rot man kan äta och smakar lite lakrits, lite åt Stevia, sötningsmedlet man använder i drycker mm.

Det är en häftig tanke att ormbunkarna fanns redan under dinosauriernas tid, en urtidsväxt.

Att få dyka ner med kameran, försöka fånga ormbunkens skäl är inte lätt, en spännande utmaning och en och annan insekt finner man också som får komma med på bilden.

Så nästa gång du finner ormbunkar, lägg dig bland dem och låt fantasin föra dig 380 miljoner år tillbaks i tiden, se i ditt inre hur dinosaurierna vandrar i den 8 meter höga ormbunksskogen, en mäktig känsla.

Prästkragen i trädgården

När det är min tur att köra gräsklipparen så kör jag slalom mellan alla blommande blommor, inte har man hjärta att meja ner allt det fina (och min karl har stränga order att göra samma sak) . Och så står de som små klungor här och var och lyser upp. Och jag har länge sett prästkragarna lysa så vita och fina så nu kunde jag inte motstå dem längre så jag hämtade kameran för att få några bilder på dem.

Men jag förstår inte varför att jag skulle få detta anfall när det blåser så trädena nästan ligger ner!

Men det finns lite mer än prästkragar, en överblommad humleblomster:

Midsommarblomster:

Och när jag kikade på hundkexen fann jag denna lilla krabat;

Fast nu blev svartvita flugsnapparen sur på mig, detta var allt för nära holken deras och den satt arg och tjattrade tills jag gick iväg. Men nu hade jag dämpat behovet att fota prästkragarna, nu kan jag åter sitta och titta på dem tills suget kommer tillbaka igen.

Skogens små skatter

Våren kom med flygande fart, värmen har gjort att blomningen gått mycket fort och många blommor blommar långt tidigare än normalt.
För mig var det dags att besöka en av skogens skatter, Guckuskon, denna mäktiga orkidén som känns så exotisk. Det finns ett ställe där finns Guckuskor som är helt gula och detta är ovanligt och kan inte finnas på så många ställen. Så klart så använde jag favoritobjektivet, Pentaconen, den ger mig inspiration att skapa bilder.

Och alla är inte lika, ibland måste man skilja sig från mängden:

Men det finns så mycket annat i skogens skattkista:
Ormbunkar som är på väg att slå ut.

Eller liljekonvaljer:

Att få vandra i skogen, se alla skatter som finns där av olika slag gör att man känner sig rik och själen fylls av energi och går ner i varv. Och för en trasig själ är det bästa läkemedlet man kan få, att bara sitta och njuta, släppa allt och ta in skogens alla skatter.

Snart så stor de i full blom

Kompisen tog ut mig i skogen idag för att se hur det såg ut, allt kommer i rasande takt nu och där stod de i knopp, de underbart vackra guckuskorna. Men även andra hade vaknat och man blev attackerad av en stor armé av mygg men snart hade Thermacellen börjat verka och höll dem på avstånd så man kunde arbeta i fred.
Jag har blivit så fäst i det gamla Pentaconobjektivet så alla macrobilder är numera tagna med den.