April, april

Jag sitter och njuter av vårvärmen, en fjäril fladdrar förbi och allt fler blåsippor börjar titta upp. Det är påsk och ännu ett år som inte Konst på väg blir av pga Coronan så det blir en skön helg i stugan vid Hållnäskusten. Känns konstigt att inte få visa bilder och prata med folk. Efter ett år av isolering så börjar man längta efter att få umgås med folk.
Sakta sjunker solen ner och känner att det är väderomslag på gång. Tidigt nästa morgon tittar jag ut och ser att snön faller ner och redan lagt ett djupt täcke över allt. Aprilväder!
Men här hänger man inte läpp för det utan ger sig ut, snön skapar magiska landskap.

Det gäller att gå försiktigt, snön döljer klipporna som blir farligt hala. Smyger försiktigt och håller mig i kvistar för att vara säker.

En svan glider sakta långt bort och ett gäng gäss flyger över mig, det märks att våren är här. Jag fortsätter på stigen för att se om jag kan finna mer motiv i denna härliga vårvinterlandskapet.

Bryggorna ligger ännu övergivna, båtarna ligger uppdragna men det dröjer inte länge för de är tillbaka i sitt rätta element.
Här i Ängskär så finner jag hela tiden nya objekt och ställen att fotografera, lite som en Pandoras ask och det är så underbart.
Jag stannar till vid en liten tjärn, försöker finna ett motiv i röran av grenar och trädstammar men ger upp men finner i stället lämpligt objekt för ICM, Intentional camera movement, alltså man rör kameran i fotoögonblicket.

Forsätter till min favoritplats, en brygga som står längst in i viken som känns övergiven. Här kan jag sitta och fundera och titta på fåglarna. På land ligger en gammal eka som myrorna gjort till sitt hem.

Jag forsätter promenaden ut till udden vid campingen, blir lite fascinerad av husvagnsfolket, ser direkt vilka som är långliggare och vilka som är där bara över helgen. Själv skulle jag inte klara av detta liv, kan bero på att jag har testat det en gång och alltid gick åt pipsvängen. Efter det så lovade jag att aldrig mer husvagn.

Jag vandrar ut på udden, planerar inför kommande fotograferingar men också bara myser. Känner att jag är rejält avkopplad.

Det är dags att vandra tillbaks, magen börjar tala om att det är lunchdags men också att man småfryser lite. Tar stora vägen tillbaka så man får samtidigt lite kilometer i bena. Nästan tillbaks till stugan får jag se ännu ett vårtecken, en padda kravlar sig klumpigt över vägen.

Det vart en härlig promenad, kanske var det sista svängen med snö men det är april och det är en kamp mellan vår och vinter innan värmen besegrar kylan.