En stund vid havet

Vädret visade sig från sin bättre sida och jag tog kameran och åkte ner till havet. På vägen dit funderade jag vilket ställe man skulle man åka till och det slutade med att det blev Fågelsundet.
Med raska steg gick jag skogstigen tills den tog slut och jag letade mig ut på klipporna. Med försiktiga steg då klipporna var lömskt hala tog jag mig ut och fann underbara hällkar men ljuset var inte rätta men då fanns det en ursäkt att återvända. När jag vänder mig om ser jag skogen som lockar och drar.

Skog som formats av vinden, krokig och sneda träd.

Novemberdagar är korta och solen har gått ner bakom skogen så jag går tillbaks och ser om man kan fånga lite vågor innan ljuset försvinner helt.
Men som sagt, hit ska jag återvända med bättre ljus.
Jag går tillbaks och vandrar ut på klipporna närmare Fågelsundet, här räcker solens ljus ännu men inte så länge till.
Vågorna rullar in och det är något magiskt att stå där och försöka fånga just den där vågen som är extra stor. Jag kan stå stå länge, flytta på mig för att få en annan vinkel.

Jag har satt på gråfilter för att få lagom rörelse på vattnet, arbetar fram och tillbaka med slutartid och bländare så vattnet blir lagom fluffigt.

Sakta sjunker solen ner, himlen som nyss var så färgrik mattas av och jag börjar känna mig frusen fast man är väl påklädd så det är dags att återvända hem. Motvilligt packar jag ner utrustningen och vandrar tillbaks till bilen, en härlig stund vid havet blev det.