2017 sista dagar

2017 börjar närma sig sitt slut och jag blickar bakåt på året som gått.
Januari är det som tradition att åka till Gysinge och fotografera så var det även detta år.
Dalälven som rinner förbi Gysinge och vid Sevedeskvarn finner man många fina motiv och så blev det även detta år.

I februari blev den första resan för året utanför Sveriges gränser, jag for till Island och fick uppleva sagornas ö. I Magnus Lindboms trygga ledning besöktes många fina platser på södra delen av ön. En magisk ö är det och jag blev förälskade i den, att återigen se de mäktiga glaciärerna som jag blev helt betagen av när jag besökte Grönland, isbergen som sakta glider ut mot havet, isblock mot den svarta sanden som ser ut som kristaller, alla vattenfall och det som var otroligt mäktigt att få vandra in i en isgrotta, det speciella ljuset som fanns där.

Det blev en del sittningar i olika gömslen, två gånger Wild Nordics gömsle i Kungsberg/Sandviken i Gävleborgs län. Första sittningen var i kojan för att spana efter örn, den kom men väldigt snabbt och försvann lika fort men den hördes i trädtopparna. Men jag hade en trevlig dag med många intressanta besök, bl.a en duvhök.

Nästa sittning då var det orrspel ute på myren och här vara det samma arrangör som ovan, Sara som har hand om detta är mycket duktig och trevlig.
Orrarna började spela nästan på en gång man kom in i gömslet men det var för mörkt att se men snart kom ljuset och man fick se ett antal tuppar kring en. En mäktig upplevelse var det.

Den tredje sittningen då var det dags att fara österut till Wild Brown Bear Lodge med Rovdjursland, möta våren bland nyvakna björnar, trodde jag i alla fall. Här låg snön meterdjup, våren var försenad minst en månad och björnarna varit inte alls aktiva. Men istället var det järven som var aktiv och man fick många fina järvbilder, björnen såg vi bara en kort stund en natt. Sista natten avslutade med snöstorm och vi hade full sjå att ta oss ur gömslena och pulsa hem, tack och lov kom de med skotern så det gick lättare att gå.

Så var våren kommen och med det var det dags att Upplands Ardennerklubb att bruka jorden med sina ardenner. Detta är alltid lika trevligt med dessa arrangemang de ordnar vår som höst men också vintern.

Ett av de finaste uppdragen man kan få är att fota bröllop, i år fick jag få göra detta två gånger. Att se kärleken lysa från deras ögon är underbart att se och få äran att få dokumentera deras viktigaste dag. Ett av brudparen var ett av mina brorsbarn som gifte sig Aspnäs kyrka vid sjön Tämnaren. Denna dag så fylld med kärlek och i den lilla gamla gårdskyrkan vigdes de samman var magisk.

Och så var det dags att packa väskan igen men denna gång höll jag mig kvar i Sverige, en vecka i Mullsjö folkhögskola var inbokad och del 1 i Naturfoto med Anders Geidemark var inbokad sedan länge. Och vilken rolig vecka det var, man fick nya kompisar och nya kunskaper, och till sommaren ska man tillbaka för då är det nummer 2 i naturfoto. Man var fylld av inspiration när man åkte hem.

Men den här sommaren vet jag inte vart den tog vägen, var det en sommar? Men jag fick en nytt objektiv i kameraväskan, en gammal Pentacon och jag dök ner bland blommorna för att ”leka”.

Det finns en till tradition som också förklarar varför bloggen heter som den gör och det är kolning. Varje höst, tredje helgen i augusti kolar vi en kolmila, dels för att bevara den gamla hantverket men också för att visa på hur man gör kol. Med årets kolmila har vi gjort 14 stora och två små och årets kolmila var som en dröm, snäll under hela kolningen men också vid rivningen.

Som kolare så måste man besöka andra kolare, man blir som beroende av lukten och sedan är det kul att få träffa andra och prata om kolning mm. Och i våras körde Sevaldbogänget sin kolmila så ett besök blev det där för att prata och sniffa kolmila.

Första halvåret var intensivt medan andra halvan var det mycket lugnare. Järnvägsmuseumet hade som ett sista arrangemang innan de skulle stänga för tid framöver en kväll för fotografer där de hade tagit ut ånglok och arrangerat med rök och ljus. Jag hoppas de gör detta igen för det var riktigt kul att få fotografera dessa ånglok och personalen som klätt sig tidsenligt.

Under året har man bl.a besökt Florarna, vårt stora fina naturreservat och då har man haft sällskap med Björn Söderström, en av utflykterna var nu på hösten till stora Agnsjön. En underbar trollskog att vandra och njuta av , något som numera börjar bli en bristvara.

Som jag skrev tidigare var det en konstig sommar och det fortsatte under hösten med mycket regn och det blev inte mycket tid att ge sig ut med kameran men det blev en hel del skogspromenader här hemma.

Så har jag kommit till årets slut, ni som vill läsa mer om årets olika äventyr kan blicka tillbaka i bloggen och läsa om dem. Det ska bli spännande och se hur nästa år kommer se ut, vilka äventyr man kommer att vara med på. Men jag vet att väskan kommer packas och jag kommer få ge mig på spännande äventyr i andra länder, ett måste för mig då jag älskar att få resa och se nya ställen.
Ett varmt tack till er som besökt min blogg, ha en fin god jul och gott nytt år så ses vi igen.