Bland hjortar och ekar

Äntligen får man ge sig ut på äventyr tänker jag när jag styr bilen söderut mot Östergötland.
Kameran har fått vila länge men nu var det dags att lufta den. I ryggan ligger också den nya kompisen som skulle testas inför Afrikaresan, en Pentax K-3 mark lll.
Hos Niklas Virsén träffas vi upp som ska umgås över helgen där vi får en genomgång vad som skall ske. Med mätta magar ger vi oss ut med kamerorna, jag med mina två kompisar, K-1an och Mark trean med största objektivet på 150-450. Tungt är det och svårt att hålla stilla men här är det svårt att använda stativ utan man får ta stöd där det går eller göra sitt bästa.
Man hör hjortarnas brölande och mina tankar far iväg till Afrika då det låter nästan som ett lejons rytande och plötsligt står hjorten där nästan gömd bakom ett snår av grenar.

Jag är inte van med snabba kameror men när jag trycker ner avtryckaren på Mark så rasslar det iväg x antal bilder, jösses, tänker jag, nu blir det mycket att gå igenom och rata men jag kan inte låta bli att le.
Det är en underbar miljö vi vandrar i med stora knotiga ekar och hjortarna som vandrar kring de öppna slätterna eller inne i skogen.

Jag försöker komma underfund med bästa inställningarna något som inte är lätt, jag som är van att mina motiv står stilla, att sitta i lugn och ro och vänta in bästa ljuset alternativ just den där vågen, här är det istället att vara snabb så man inte missar tillfället. Det blir att sitta på kammaren på kvällen och fundera och kanske fråga det stora oraklet där man kan finna många svar.

Morgonen efter är det gömsledag för fyra av oss och Niklas leder ut oss till ett provisoriskt gömsle, har vi tur så kanske vi får brölande hjortar på bild, en drömbild jag vill ha. Det är mörkt när vi går dit men i mörkret hör vi en hjort som brölar, det låter lovandes. Väl på pass är det vänta som gäller, här kan man sitta fundera på allehanda saker i väntan på något ska hända. Jag ser att bakom mig finns det lite aktivitet och det vandrar hjortar på var sida men kommer inte fram till oss. Plötsligt ser jag något brunt komma skuttande, en skogsmård! Av förvåning hinner jag inte ta upp kameran men ser hur den skuttar iväg med lite mat i munnen upp i ett träd. Så kul!
Efter tag dyker hindarna upp, kanske även någon hanne vill komma också och visa upp sig.

Det är många hindar som vandrar kring oss men herrarna vill inte visa upp sig. Brölande hörs snett bakom oss och det är där det verkar vara aktivitet. Jag tittar bakom mig då det knäpper till i en gren och ser en herre springa efter ett gäng hindar, åt fel håll!
Men de yngre, pojkarna, dyker upp framför oss.

Jag får ett sms från Niklas då han vill veta hur vi har det, lugnt säger jag och han säger att han kommer strax till oss för att hämta oss. Vi packar ihop, lite småkalla efter morgonens kyla men snart kommer värmen tillbaks när vi går iväg.
Ljuset är snart för hårt och vi går tillbaks till vårt tillhåll, en fin gammal gård mitt ute i djupa östgötska bygden. Nu är dags för lite vila, kika på bilderna innan det är dags för nästa sväng i gömslet men nu på en annan plats.
Vid nästa gömsle är det lugnt, vi ser hur hjortarna vandra omkring på grässlätten men ingen vill vandra i vattnet för att få till det där lilla extra. Till slut blir väntan allt för långt och smsar Niklas om detta som kommer efter en stund och hämtar oss och vi tar en sväng runt området innan vi vänder hemåt.
Nästa dag är den sista dagen, andra gänget får sitta på pass medan vi vandrar omkring.

Det är en underbar morgon och dimman ligger som svagt täcke över marken, ska jag få min bild nu då! Återigen hör man brölandet från brusande hjortar men inte där vi är. Men jag njuter ändå, det är otroligt vackert eklandskap.

På bilden ovan kan man se skillnaden mellan dovhjort och kronhjort på storleken, kronhjorten är den stora i mitten av bilden. Mankhöjden kan vara kring 120-150 cm och väga kring 200 kg medan dovhjorten blir kring metern hög och väga kring upp till 140 kg.

Men allt roliga har ett slut och även denna helg bland hjortar och ekar. Jag har fått lära mig en hel del denna helg och även om inte alla bilder är superskarpa pga det är svårt att hålla några kg kameran med objektiv helt stilla så fick jag umgås med ett härligt gäng. Djuren går inte att regissera för de gör som de själva vill men många fina möten fick vi men min drömbild den får jag vänta med. Men nästa gång då kanske jag tar den!
Tack Niklas Fröstads naturfoto för denna gång. Bra arrangerat på alla vis som vanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.