Ingrid, den envisa

Under några tuffa dagar har vi fixat veden till kolmilan, rest in det och nu i helgen så kolades vår kolmila, nr 15 i ordningen, fast det är 18 st om man räknar in brandstötarna som det kallas när man kolar om ved som ej blev genomkolade i stora kolmilan.
2004 började vi med detta, ett uppehåll i fjol pga torka men också pga sjukdom och i år hade vi två tjejer som med under hela kolningen för att lära sig något vi tyckte var otroligt roligt och underlättade mycket för oss.

Tändning

Allt gick sedvanligt till på fredagsmorgon förutom att Sandra hjälpte T att tända kolmilan.

T instruerade och berättade noggrant.

Snart så var hon tänd, Ingrid som denna mila heter och även här som sedvanligt togs ett namn från filmen ”Damen i svart” från 1958 som är inspelad här i Strömsberg. Ty en kolmila är en dam i svart😃

Snart har dag gått över till natt och med en extra person som vakar så gick nätterna fortare, ja även dagarna med kortspel som tidsfördriv mm.
Fast lördagen är alltid intensiv då det är Strömsbergsdagen och jag steker kolbullar till hungriga gäster. På kvällen är det funktionärsfest för alla som hjälpt till och i år bjöd jag på Pigans gryta till 30-tal hungriga personer, militärens kokspis är enorm kul att använda! Samtidigt har vi vårt egna arrangemang Milrök där besökarna får sitta vid kolmilan med endast skenet från lyktor och höra på historier, sång och musik.

Söndagen är det återhämtning och baravara och vänta på att kolmilan ska bli klar. Men det bjöds också på ett rejält regnväder under hela dagen. Något vi ej gillar men bara bra för kolmilan då regnet gör den tätare.

Och så kom måndagen och vi väntar och väntar, hon tar tid på sig, vi spelar kort, diskuterar och ja, väntar.

Under hela helgen hade vi en svart katt hos oss, den dök upp på kvällningen och försvann sedan mot morgonen men på måndagen var den med oss hela dagen också. Den var otroligt kelig och tog alla chanser att kela.

När kvällen kom på måndagen och hon ännu ej hade blivit klar fick vi börja fundera hur vi skulle göra men när röken skvallrade om att kolet brann så slog vi igen alla lufthål och lät henne gå vidare med endast skorstenen. Men hon ville ej sluta kola så på tisdagen så togs skorsten bort och vi dämde henne, alltså vattna och klappade om henne så hon blir helt lufttät. Nu står hon och svalnar av och om några veckor får vi se hur årets kolning gick.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.