Lingon och blåbär

En skön helg nere vid kusten i stugan och jag passade på att gå till min plats som jag har funnit där och det är inte vid havet, nej, jag förblir ett skogstroll, trivs som bäst när jag hör och känner skogens sus och doft.

Här fanns det både lingon som blåbär och en arg geting som inte tyckte om att jag var där.


Jag kröp och rullade omkring bland lingon, blåbär och ljungen i mossan som nu var mjuk av fukten och inte knastertorr som den var tidigare i somras.

Jag fortsatte ner mot havet, till den gamla brygga där man kan sitta och filosofera och såg en regnbåge resa sig över himlen, på avstånd hördes en båt som sakta tuffade in mot stranden och några sjöfåglar flög oroligt kring mig. Tunga regnmoln runt om men jag slapp regnet. När jag går tillbaks ser jag en buske med härliga röda blad.

Och i den nedåtgående solens sken ser jag en spindel väva sitt nät i en gran som inte alls hann bli gammal innan den dog.

Själen fylld av lugn vänder jag tillbaks, att baravara i skogen och att få skapa bilder med kameran är det bästa som finns.

Annonser

Skogens små skatter

Våren kom med flygande fart, värmen har gjort att blomningen gått mycket fort och många blommor blommar långt tidigare än normalt.
För mig var det dags att besöka en av skogens skatter, Guckuskon, denna mäktiga orkidén som känns så exotisk. Det finns ett ställe där finns Guckuskor som är helt gula och detta är ovanligt och kan inte finnas på så många ställen. Så klart så använde jag favoritobjektivet, Pentaconen, den ger mig inspiration att skapa bilder.

Och alla är inte lika, ibland måste man skilja sig från mängden:

Men det finns så mycket annat i skogens skattkista:
Ormbunkar som är på väg att slå ut.

Eller liljekonvaljer:

Att få vandra i skogen, se alla skatter som finns där av olika slag gör att man känner sig rik och själen fylls av energi och går ner i varv. Och för en trasig själ är det bästa läkemedlet man kan få, att bara sitta och njuta, släppa allt och ta in skogens alla skatter.

Snart så stor de i full blom

Kompisen tog ut mig i skogen idag för att se hur det såg ut, allt kommer i rasande takt nu och där stod de i knopp, de underbart vackra guckuskorna. Men även andra hade vaknat och man blev attackerad av en stor armé av mygg men snart hade Thermacellen börjat verka och höll dem på avstånd så man kunde arbeta i fred.
Jag har blivit så fäst i det gamla Pentaconobjektivet så alla macrobilder är numera tagna med den.

 

Harsyra

Harsyra är en flerårig ört med krypande jordstam. Den bildar ofta stora mattor där den trivs och är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vackra blommor. Bladskaften är ofta rödaktiga och de gröna bladen viker ihop sig när det regnar (Harsyra kallas ibland för skogens barometer, eftersom harsyrans blad fälls ihop när regn är att vänta) eller när det blir kväll. Harsyra blommar i maj-juni med vita blommor som sitter ensamma på skaft från jordstammen. Kronbladen är tunna och vita med röda ådror, sällsynt förekommer också former med rosa eller violetta blommor. Fröna är längsribbade och försedda med ett yttre elastiskt skikt som spricker upp explosionsartat och slungar iväg fröet ur kapseln.

Bladen används som citrusliknande komplement i sallad eller som smakförstärkare till sås. Går bra ihop med russin och äpple och kan med fördel ingå som citrusliknande bas i efterrätter. Kan även blandas med vatten till måltidsdryck.

Surblad, jag hörde de orden från ett barn när jag arbetade på fäbodvallen, han letade efter harsyran som han visste skulle växa där. Och nog är bladen sura men uppfriskande och ett och annat blad tuggar man i sig när man vandrar i skogen. En av alla ätliga växter i skogens skafferi.

Livet så skört

Så står de där så underbart vackra, det lyser vit och blått om varannat, men de har så kort tid att visa sina vackra blommor, snart är deras tid över och de vissnar ner och dör. Men vi minns dem, minns deras vackra blommor. Och så är är även livet, så snabbt det kan gå från full blomning till något som inte finns längre. Så ta hand om livet, ta hand om er och era kära, se framåt och ej bakåt.

Något gul, något blått, något vit

Nu kommer de allihop i rasande takt, vårblommorna. En kort promenad i veckan som var så fick jag syn på de allihop så jag tog några bilder innan regnet fick mig att dra mig hemåt. Men nu vet jag att de har kommit och det ska bli fler stunder med dem.

Den blomstertid nu kommer..

Man har väntat och väntat sedan man såg på FB de första tecken på att nu är det dags och man börjar se bilder på blåsippor mm. Men här i mitt hörn så tar blommorna tid på sig men nu så har de börjat att tina fram. Snödroppar och krokus tittar upp ur sina gömmor.

Och till och med paddan har vaknat..

Nu är det bara vänta in på blåsippor, vitsippor och alla blommor som nu vaknar till liv.
Den blomstertid nu kommer…..

I trollskogen

Våra skogar försvinner i rasade takt och den skog man vandrade igår är borta dagen efter. Så att få vandra i en riktig trollskog känns vördnadsfullt och detta fick jag göra när en kompis visade mig en underbar plats vid naturreservatet Florarna, Stora Agnsjön (Uppland), en skog som kommer att bevaras tack vare att den finns i naturreservatet. I den här skogen är man iakttagen av de som bor här, trollen kikar fram bakom stenarna, på myren dansar älvorna när solen sänker sig ner bakom träden, en helt underbar plats som jag blev förälskad i. Vi satt med varsin kopp te och tittade över sjön och njöt. Att vandra hit efter all nederbörd under veckans gång var bitvis lite svårt men inte värre än att man fick ta lite omvägar på de mest vattensjukaste ställena.

Men så började skogen locka och dra och jag började se mig omkring, vilken skog!

Stora härliga mossbeklädda stenblock, och små svampar.

Med ett leende så vandrade jag vördnadsfullt i skogen och myren och försökte fånga deras själ. Vart jag än såg kikade ett troll fram.

Och som vanligt när jag har träd omkring måste jag bara göra en skakbild.

Och sedan byte jag från stort till smått

Men allt det roliga har ett slut och vi vandrade tillbaka men jag viskade till trollen att vi ses igen och ett klingade skratt fick jag som svar.

Höstpromenaden

Träden lyser allt mer i olika färger, den gula dominerar mest, ormbunkarna har gått att att vara vackert gröna till brunt men de är fortfarande vackra. Och att få dyka ner bland ljungen leta efter olika vinklar för att fånga dem och idag fanns det även vackra spindelväv med små droppar i, helt underbart och man glömmer tid och rum.
Vad naturen är vacker.

Bilden ovan så är det någon slags kokong, undrar vad som finns i den. På denna plats finns det många fjärilar av olika slag.
Ge er ut, njut av naturens skönhet.

Kommentarer till  bilderna:
Bild nr 1 rönnbär är dubbelexponering gjord i kameran, redigerad med Topas Labs
Bild nr 2 är redigerad med Topas Labs
Bild nr 3 har jag rört kameran vid exponeringen sedan konverterad till svartvit i Silver Efex
Bild nr 4 och 5 har jag använt det gamla objektivet Pentacon 50 mm.

 

Hösten kommer

Träden skiftar sakta färg från den gröna till gula och röda nyanser. Svalorna har tystnat och flyger till varmare länder, på åkarna samlas gässen för att även de drar sig till varmare ställen. I skogen lyser tuvorna röda av lingon och svampar av olika sorter syns överallt.