Angry Birds eller spelgalna orrar?

Etiketter

Black grouse, Fågelfotografering, Naturfotografering, Orrar, Wild Nordic

Klockan stod på 0300, nu var det dags att besöka orrspel som jag hade bokat in mig hos Wild Nordic . Jag hade anlänt kvällen innan och övernattade hos Sara för att slippa åka hemifrån så tidigt.
Förra året på Biofotos årsmöte var en av aktiviteterna orrfotografering och det gav mersmak.
Vi for ut i mörkret på en skogsväg av den sämre sorten och efter en stund var vi framme.  På med ryggan och ut på myren till gömslet och det dröjde inte många minuter det började låta utanför gömslet. Jag var inte beredd på detta och hoppade högt, klockan var bara 03.40 och kolsvart ute. Men nu visste jag att de fanns där, nu var det bara att vänta in ljuset.

Tupparna var ända intill gömslet och spelade och slogs och som mest var det 17 tuppar vad jag kunde se.

Det är tufft tid för dessa tuppar och det var en som utmärkte sig direkt, den satt vid sidan om och mådde inte alls bra. Men den ville vara med lite grann men stackarn hade nästan inga svarta stjärtfjädrar kvar. Nu under redigering av bilderna såg jag en som var sönderhackade på huvudet.

När man satt och lyssnade på orrarnas spel kunde man höra dem säga ”koka pären” vid slagsmålen, så är det de slåss om, vilken som ska koka potatisen?😀
Nej då, det är den som är störst, bäst och vackrast som gäller och när damerna kommer på besök ökar aktiviteterna. Nu var det bara två damer som kom.

Det var härliga timmar med orrarna, de blev skrämda två gånger, en gång av tranor men återvände snabbt tillbaka , andra gången vet jag inte vad som gjorde dem rädda men då var de borta nästan en timma och det var bara fem som återvände men ingen som orkade spela.

På slutet vandrade en råbock över myren. Klockan började närma sig 0800 och det var dags att packa ihop och äta en frukost innan färden hem. Jag kände mig mycket nöjd och glad, det hade varit en underbar morgon med ett gäng ”angry birds.”

Wild Nordic som Sara Wennerqvist driver rekommenderar jag varmt, mycket bra arrangerat och jag kommer boka in mig fler gånger. Se hennes hemsida på vilka aktiviteter som finns.
Tack Sara, nästa år bokar jag in mig igen!

En dag i Wild Nordics örngömsle

Jag har länge varit nyfiken på Wild Nordics gömsle i Sandviken/Kungsberg och nu blev det äntligen av.
Jag tog plats i kojan redan på kvällen innan för att slippa åka så tidigt hemifrån. I Kungsberg så möte jag upp Sara som skjutsade mig ut till gömslet och efter en kort promenad så var vi framme. Kamerorna plockades upp och gjordes i ordning och sedan kröp man ner i sovsäcken.
Klockan ringde 05.30, kaminen tändes och kamerorna sattes i gluggarna och jag kröp ner igen i den varma och sköna sovsäcken och småslumrade tills det var lagom ljus. Lite frukost och sedan var det att vänta och se vad dagen hade att bjuda på. Ett litet tips, här kunde jag ej använda kök för att få varmt vatten och ibland finns det tillfällen när det inte kan/går använda kök för matlagning. Då finns det något som heter Barocook, det är ett kärl på 4 dl eller kokkärl på 1,2 liter där man har påsar som blir varma i kontakt med vatten. Detta gör att man kan få varmt vatten eller koka/ värma mat, mycket praktiskt.
Så nu satt jag med en kopp varm choklad och äggsmörgås och väntade på vad som skulle dyka upp.

En ny bekantskap blev gråspetten som letade efter något ätbart. Sara som sköter detta ser till att gömma maten något som är bra.
Medan man sitter där ser jag örnen komma, en kungsörn, ta ett stort stycke mat och försvinna in i skogen. Tänkte en snabb tanke att den kommer jag inte se mer av och det stämde, man hörde den sitta och pipa, en snabb överflygning, mer fick jag se av den på hela dagen. Efter att örnen försvann kom en räv smygandes i skogskanten, tyvärr utom fotoavstånd.
Men det fanns så mycket andra fåglar att fotografera under dagen.

Lavskrikan har hittat till gömslet, ännu är den ensam och hoppas den finner en partner. Lavskrikan har många tagit till sitt hjärta då den är så speciell. Den dyker upp när man vandrar i de norrländska skogarna, hoppas att det finns att få något ätbart. I Sandviken är längst söderut de finns.

Och så fick jag syn på ekorren där den satt nästan gömd bakom trädet, ätandes på frön.

När man sitter i gömsle och studerar livet kring det så upptäcker man saker som man inte märkt av tidigare. Och nötskrikan blev för mig en ahaupplevelse när jag fick höra deras småläten de hade till varandra.

Och plötsligt satt den där, sparvhöken.

Och här har jag haft en diskussion om det är en sparv eller duvhök och det ska vara en sparvhök efter pratat med en mycket kunnig inom fågelvärlden. (Uppdatering! Det ska tydligen vara en duvhök.)

Inte hade man tråkigt där i gömslet, det fanns något att fotografera hela dagen. Mitt huvudintresse är landskap så att fotografera fågel och djur är något jag håller på att lära mig. Sakta lär jag mig hur kameran ska ställas in, med djur och fågel gäller det att vara snabb i tanke och handling tvärtemot landskap där man väntar in rätt ljus, funderar hur bilden ska tas innan man är klar att ta bilden.
Detta gömsle kommer det bli fler besök, kanske björn i sommar? Besök gärna Wild Nordics sida, Sara har många spännande aktiviteter för både fotografer som icke fotografer.

I en svartvitvärld

Hösten har visat sig från en grå sida och den har förmodligen påverkat mig för jag har hamnat i en svartvit period. Jag testar och ser vad som händer med bilden när jag tar bort färgen. I programmet Silver Efex som finns i Nik Collection arbetar jag med bilden tills det känns bra. Det finns färdiga mallar i programmet men man kan också göra egna så man får på sitt egna vis.

Bilderna ovan är tagna i gömslet i Gysinge man kan hyra av eaglephotography. Alltid lika spännande och se vad som dyker upp och kommer örnarna?

Gysinge är stället man måste besöka på vintern och här är några bilder från vintern som var som jag har konverterat till svartvit.

Sedan är frågan, är bilderna bättre i svartvit eller ska de vara i färg?

Möte med björnar i midsommartid

Det är natt mot midsommar och jag blickar ut över skogstjärnen där älvorna dansar över vattnet. I min närhet kokoar en gök ivrigt,ett leende finns på mina läppar och känner mig tacksam, jag har sett min första björn. Senare hörs det steg, någon sniffar vid gömslet jag sitter i, kan det vara järven som kommer på besök?

Under fyra nätter på Wild Brown Bear i östra Finland tillbringade jag min midsommar med ett gäng fotografer, de flesta från mina trakter i norduppland. Resan hit har arrangerat av Magnus Fredriksson och Rovdjursland.
Resan startade tidig torsdagsmorgon, tåget till Arlanda gick 03.45 och några timmar sedan var man framme vid Lodgen, en snabb middag innan det var dags att vandra ut till gömslena. Här finns det 22 olika gömslen i olika miljöer, myr, sjö eller skog och man sätter sig i gömslet vid kl. 18 och vid 07.00 är det dags att vandra tillbaka till Lodgen för frukost och lite sömn.

Tystnad gäller från man går från Lodgen och i gömslen är endast viskning som gäller för att ej skrämma björnarna. Man gömmer maten på olika ställen för att björnen ska söka efter födan men även att hålla vit och svartfåglarna borta så de ej äter upp maten. Med detta går björnarna över området för att leta efter vart maten finns. Det är magra efter har haft fullt upp med frieri men detta har gått över och nu är det mat som gäller, äta upp sig inför kommande vinter.

Det är mäktigt att se dem och man känner sig ödmjuk. Känner ingen rädsla fast de är så nära.
Efter ett tag lär man känna igen de olika individerna, de ser olika ut i ansikte och kropp och pälsens färg. Nedanstående tre bilder är på Brutus.

Men det blir långa stunder av väntan som man sitter och blickar ut över området och i väntan på björn så finns det så mycket annat man kan fotografera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men det är inte alltid man lyckas med bilden, skärpan sitter fel, man har inte haft kontroll över inställningarna mm. För mig är detta en utmaning då jag är van att ta det lugnt med mina landskapsfotografering. Här gäller det att ha kontroll över många saker för att det ska bli bra. Men det är en kul utmaning, sporrar en att bli en bättre fotograf.
Så är dessa tre bilder bra eller dålig? Det är upp till betraktaren, för mig känns det inte fel. Alla bilder behöver inte ha 100% skärpa….

Under helgen fick jag lära känna nya trevliga personer och kul var att de flesta var från min egna trakt. I gömslet satt jag tillsammans med Kristin, en mycket trevlig tjej från Norge och vi hade många goa samtal. Och som jag skrev så var det en gök eller om det var flera som ihärdigt kokoade, tredje natten tror jag de/den började få problem då den inte lätt normalt utan fick något konstigt läte innan koko. Sista natten hade de/dem lugnat ned sig betydligt men det kommer vara ett bestående minne för oss alla då den/de höll igång nästan dygnet runt.
Varje midsommar ger jag mig ut på vildmarksäventyr, långt från fest och glam för att baravara och njuta och denna midsommar har varit den bästa på länge. Min utrustning för djur/fågelfotografering är inte av det bästa slaget men vad gör det när man har haft unika upplevelser som gett mersmak.
Tack Magnus för allt, det har varit fyra underbara dygn med många upplevelser och tack till er som var med, hoppas vi ses igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trumpetande tranor, dansande orrar

Så var det dags för årsmöte i Naturfotoföreningen Biofoto och denna gång var det Skaraborg som anordnade detta. Och det blev en mycket trevlig helg som var bra anordnat med utflykter mm. Och sen är det roligt att få träffa alla.
Eftersom det är i vårens tid och mötet var förlagd i Skövde så var ett besök till Hornborgarsjön självskrivet och träffa hemvändande fåglar.
Turen började vid Naturrum vid Fågeludden där vi satt en stund i ett av gömslena och njöt av fågellivet.

Sen fortsattes färden ner till tranorna och visserligen är man van med tranorna här hemma men detta var mäktigt att se och höra.

Men nu var det dags att fara tillbaka till Skövde och vandrarhemmet för det var dags för något jag verkligen såg fram och stått högt upp på ”vill se och höra” listan, orrspel.
Och tidigt ringde klockan men vad gjorde det när man äntligen skulle få se dansande/spelande orrar.
Att sitta i gömsle x antal timmar stilla och tyst kan vara svårt men när man har ett skådespel framför sig försvinner tiden och när det är över känner man sig stel men lycklig.

Detta skådespel kommer finnas länge i mitt minne och vi var många som lämnade Skövde med ett leende när helgen var slut. Tack Biofoto Skaraborg för detta mycket trevliga arrangemang.
Och så var det dags för Årsmötet med en bildvisning av Jonas Forsberg/N med fina bilder och bra berättande.
Nästa dag var det dags för hemfärd men en sista runda till tranorna. Tyvärr ville inte ljuset vara med oss men några bilder blev det.

Ett stort varmt tack Biofoto Skaraborg för ett väl genomfört årsmöte med fina utflykter och bra arrangemang. Mycket trevligt att gästa er del av landet.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek

Örn i svartvit

En dag i örngömslet

Så var det dags igen att sätta sig i örngömslet i Gysinge, skulle det bli bättre utdelning denna gång?
Klockan är halv sex på morgonen när vi installerar oss i gömslet. Riggar kameran och allt som kan tänkas behövas för dagen ställs fram sen var det bara att vänta in ljuset och förhoppningsvis örnarna.
Plötsligt ser jag en örn sitta och äta och det är fortfarande mörkt ute. Detta ser lovande ut! Snart kommer det fler örnar ner och även svartfåglarna. Ett stort leende, äntligen, två sittningar, ett i fjol och ett i förra månaden,  utan örn men nu!

Örnarna visar verkligen upp sig både på marken som på sittpinnarna. Ett stort leende, detta kommer bli en härlig dag. Plötsligt så försvinner allihop, är det redan dags att ta paus? Helt plötsligt ser jag fyra personer kommer vandrandes efter stigen. Men vad 17! Jag snabbt ut och de säger att de vill titta på örn. Jag säger att de måste lämna området, in i gömslet får de inte vara. Till slut vänder de och går. Får sedan reda på de hade övernattat i ett av Färnebofjärdens stugor och hört talas om örngömslet och blev intresserade. Tyvärr hade de inte fått tillräckligt med information vilka regler som gäller.
För oss blir det nu timmar av väntan och oro, skulle de våga komma tillbaka?
När det återvänder är de nervösa, ett par örnar vågar återvända men de hämtar mat i farten.
Från ren lycka till katastrof. Snön börjar falla allt mer och vi drömmer om örnen som sitter på pinnen i snöfall, kommer vi att få den?
Men så som allt är glömt, de återvänder, slår sig ner och äter. Leende kommer tillbaka, vi får våra efterlängtade bilder.

Klicka på bilden för att se den i större storlek

 

 

 

 

När örnarna tar semester

Så hade den där dagen kommit, en dag i örngömslet, så efterlängtad. Man hade sett andras bilder på örn och minnet från 2014 när det ”haglade” örnar från skyn. 2015 var ett nytt besök i örnkojan men inga örnar vill komma på besök. Så man hoppades på bättre lycka denna gång.
Tidigt på morgon så mötes vi upp vid affären i Gysinge för gemensam avfärd till kojan.
Väl framme så riggas kameran och fikat för dagen dukas upp bredvid en. Kallt är det och gasolvärmaren börjar sakta ge ifrån sig värme.
Sakta gryr dagen, ett rådjur betar vid skogskanten. Vi spanar, i trädtopparna sitter de, grunnar på om de ska gå ner eller sitta kvar. Till slut kommer en kråka ner, förmodligen nerskickad av de andra för att se om kusten är klart. Och snart kommer resten av gänget, kråkor, skator och korpar. De kivas och plockar bland fiskhuvuden.

Men pinnarna är inte populära att sitta på, de sitter hellre på marken och kivas. Men ibland hoppar de upp och spanar.
(Klicka på bilden för att se i större storlek)

Men örnarna de vill inte komma ner, de sitter i träden och funderar. De sveper förbi men att slå sig ner och äta finns inget intresse.
Ja, bild på örn fick man, på långt avstånd….

Dagen lider mot sitt slut och vi började ge upp.

Sakta färgas himlen röd, ljuset försvinner och ISO börjar nå smärtgränsen och där kommer dagens sista fågel, duvhöken. Men örnarna ja, de tog semester.

När skärpan inte sitter

Det blir ett antal bilder som inte skärpan sitter till 100 % speciellt när man försöker fånga fåglarna vid fågelmatningen.
Nu har jag kört i bilderna i redigeringstvätten med lite filter mm. Och ja, lite blev bättre blev de.

Klicka på bilderna för att se dem i större storlek

Skogsboet

Tofsmesen hälsar på mig med ett ivrigt tjattrande på en gren bara halvmeter ifrån mig. Det är nästan tomt i mataren och det är dags att fylla på. Skogsmatningen ligger bara några få minuter hemifrån och just nu känns det skönt då man har varit krasslig i lungorna och med stor möda tagit sig dit och fyllt på. Den där gnagande känslan att maten är slut den går inte att släppa och fast man är sjuk har man med myrsteg släpat sig dit.
Sen har vi den lilla titan som är svår att veta om det är en tall eller entita men efter frågat kunniga kan jag härmed konstatera att det är en talltita.
Det är så underbart rofyllt att sitta och titta, nötväckorna springer upp och ned och kivas. På håll hörs domherrarnas sorgesamma läte och jag hoppas att de hittar dit.
Idag blev det bara en kort besök då kroppen inte orkar så mycket ännu och ljusförhållande var dålig,  iso på 51200 så bilderna är inte av bästa sort.
På vägen tillbaka ser jag färska älgspår i frosten, första gången jag ser älgspår på detta ställe men tidigare i höst hörde jag vad jag förmodade älg då det brakade lite för mycket. Älgjakten har gjort att de söker en fristad.