Fjärilsstigen

Det har gått en månad sedan jag for av cykeln när jag höll undan för en polisbil och fick faktur på armbågen, en månad där det blivit långa promenader men utan min käraste vän (kameran) då jag inte fick belasta armen. Och det har varit smått frustrerande, den kreativa sidan vill inte gå ner i vila och överallt har man sett motiv men idag svämmande tunnan över och jag fick nog. På dagens promenad fick vännen följa med, på något vis ska jag fixa det tänkte jag för detta går inte längre.
Jag har en promenadslinga där det finns många fjärilar och insekter som flyger från blomma till blomma för att dricka deras nektar.
Så ner på marken, veckla ihop sig, knäna som kamerastöd och sedan vänta in rätt tillfälle.

Sedan ta sig upp och gå en liten bit och upprepa processen. Det kändes underbart, få skapa och låta kreativiteten få flöda, så viktigt för mig.

Bromsarna for runt mig, myrorna bet mig, en fästing började klättra på mig och solens stekheta strålade ner på mig men allt det där fick vara, jag och bästa vännen bara myste. Sitta där mitt i alltihop, se hur det for runt bland blommorna, fjärilar, sländor, insekter av olika slag, humlor.

Aj, 17, ja, jo ibland så gjorde man lite tokigt och armen ger besked men jag kände att nu får det räcka, kommer ha värk efter detta och vet att jag måste hålla mig lugn men nu har jag tömt tunnan för denna gång och vännen min får vila tills tunnan svämmar över igen.

Men när jag är nästan är hemma ser jag ett par ögon inne i skogen, skogens väsen håller ett vakande öga på mig, jag säger hej och vi ses i morgon igen.