Tillbaka till Masai Mara

Mitt första besök i Masai Mara, Kenya var 2019 och när jag vände hemåt efter några dagar fyllda av otroliga möten och upplevelser då lovad jag mig själv att komma tillbaka, Afrika hade tagit mitt hjärta och själ.
I slutet av november nästan på dagen två år senare stod jag åter på Afrikans mark och kände en enorm glädje. Men det hade varit en lång tid med oro pga coronan, skulle man få resa eller skulle det ställas in. När alla restriktioner släpptes blev en hel del arbete att ordna visum, vaccination, testa att man inte hade corona mm.
Både resan dit och hem var ett stort kaos med att hela tiden visa upp giltiga papper och långa köer så en stor portion tålamod och mycket tid gällde det att ha.
Och så klart åkte jag med Niklas Wirsén igen för jag ville tillbaka till samma plats, camp och de underbara människorna som är där och samma upplägg som första gången men den enda förändringen att vi kom en dag tidigare och tog in på hotell för att vara utvilade på bilresan till Mara.
Tidigt nästa morgon gav vi oss iväg, nu kändes allt bekant det man såg, kåkstäderna strax utanför Nairobi, alla småbyar med sina små affärer, alla färgglada människor, stora som små, boskapen som vandrar fritt.

När vi svängde av huvudvägen och kom in på grusvägen började den ”afrikanska massagen” och det menas att vägen är inte lika slätt, den är gropig och ibland tvättbräda så kroppen blir ordentlig omskakad. Men även detta kändes bekant och vant och detta skulle det vara under hela vistelsen med dessa så kallade vägar.
Efter cirka fem timmar var vi äntligen framme där vår värdpar för campen stod och tog emot oss plus Allison vår eminenta guide, och de som körde är enorm duktiga att finna djuren, hökögon!

Efter vi hade installerat i våra tälthus och fått mat i magen var det dags att ge sig ut på safari. Hela jag kände en enorm glädje, alla bekanta ljud, omgivningarna och djuren, man måste uppleva detta för att förstå.
Kenya lider av en stor torka, på vissa platser har det inte regnet på över ett år och det märktes då det inte var samma grönska som förra gången. Och för att boskapen ska få någon mat i magen så tar man in djuren i parken på natten för att äta och tar hem dem på morgonen men de var otroligt magra. (de får inte vara i parken dagtid)
Under dessa dagar vi var där var det bara några få regnskurar mot det var mot förra gången då det vräkte ner och floderna svämmande över sina breddar. Djuren som hade vandrat över till Serengeti hade börjat komma tillbaka och det var stora hjordar av zebror, gnuer, bufflar mm på slätterna.

Jag som inte är van att fotografera djur börjar gilla detta allt mer, en utmaning att få till bilden och gärna med landskapet med så man får känslan hur miljö djuret är i. Nu hade jag utökat med Pentax senaste kamera som är snabb i serietagning och gör det lättare när det är snabba händelser. Och vi fick vara med på när mor gepard var på jakt, det var ett par som slutade inte bra då hennes ungdomar tyckte det var kul att leka än att jaga men till slut så hade hon fått sitt byte. Och då var det slagsmål för både ungar och bilar som ville ha den bästa platsen för sina gäster.

Då jag har så många bilder att visa och berätta om kommer jag ha i början av nästa år en digital bildvisning där ni kommer få se mer och höra mina berättelser då det är svårt att berätta om allt.

Och så klart fick jag se min underbara elefanterna igen.

Och giraffer;

Och alla kattdjuren vi fick möta

Serval

Masai Mara är känd för sina fåglar och det kan man säga, det är fåglar överallt.

Vilka dagar vi vi fick vara med och ett underbart gäng var vi med mycket skratt och glädjetårar när man känner moderskärleken mellan mor och barn men också när man fick en lyckad bild. God mat som åts ute på savannen och middagen på campen. Och Massajerna kunskap om sitt land är otrolig, att se den där lilla förändringen och veta att nu händer det något eller ett djur som gömmer sig i buskagen. Att bara ge sig rakt ut i ingenstans och finna bröderna gepard vilande i buskarna. De är ett välkänt gäng i Mara men nu har en broder gett sig av så nu är de bara fyra.
Vi blev lite omskakade ett tag då det gick rykten om nya mutationen och gränser skulle stängas, skulle vi avbryta eller åka hem eller vara kvar. Men vi valde att vänta ut och se vad som skedde, blev vi kvar så gjorde det inget, varmt skönt och härliga upplevelser istället för snö och kyla. Men när WHO gick ut med sina rekommendationer så lugnade sig.
Sista dagen så blev det besök i massajbyn och den gamla damen jag fotograferade förra gången levde ännu och jag fick ta nya bilder på henne. Dessa bilder från förra gången och nu kommer på den digitala visningen.

Från cirka 7000 bilder har jag raderat till cirka 3000 bilder kvar, fler ska raderas men bilder behövs mognas och jag låter dessa få vara kvar en tid, det kan dyka upp såna jag ratat i första vändan. Så ni förstår att det är inte lätt att välja ut då det finns många godbitar att visa upp därav den digitala visningen och det är roligare att få visa och berätta. På min Fbsida Naturfotograf Lotta Lund kommer jag lägga ut en länk när det är dags.
Jag önskar er en riktig god jul och gott nytt år med några sista bilder.

4 reaktioner på ”Tillbaka till Masai Mara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.