Nu när klockan är ställd för vintertid har man inte mycket tid efter arbete att ge sig ut innan solen går ner och jag kände i kropp och själ att jag behövde få komma ut. Så när jag hade parkerat lastbilen var det raka vägen hem och hämta kameraväskan, det var ett ställe som jag hade haft i tanke en längre tid som jag ville besöka. Men tji fick jag, en bom satte stopp för planerna och en snabb titt på kartan, nä allt för långt att gå och tiden var knappt. Så jag ändrade mina planer och drog till lilla Färnäset.
Jag njöt fast det var motorbuller från E4an strax bredvid, det här var det jag behövde och kände kroppen varva ner.
Vattnet var spegelblankt och träden speglade sig fint i vattnet. Stället är inte stort men med kajak/kanot så skulle man kunna upptäcka mer av stället.
Men solen sjönk snabbt och ljuset började försvinna, dags att vända hem fast det var många timmar kvar av dagen. Men jag fick komma ut en stund i naturen och njuta.
En skön färgskala i senhösttoner, bonus med dina välarrangerade reflektioner.
Tusen tack för dina fina ord.
Har du läst naturfotograf Svante Lundgrens bok ”Skogen och älven”?
Om inte gör det, handlar om detta omtåde.
Får många år sedan paddlade jag och kompisen Torbjörn kajak Tångsån och Lerån runt Stora och Lilla Färnäset.
Torbjörns föräldrar hade en liten stuga på en ö i Marmafjärden…på en av grannöarna hade den kände naturfotografen Sixten Jonsson sin stuga.
Nej, just den boken har jag inte läst, får söka reda på den.
Tänkte till våren ta min uppblåsbara kajak och paddla runt i området som är väldigt vackert.
Sixten är en saknad själ.
Båda var kända på sin tid. Tyvärr på väg att bli glömda även här i ”deras egen bygd”.
Tråkigt när stora naturfotografer blir bortglömda i sin egna bygd. Deras fotografier är helt fantastiska.
Underbara bilder!
Tusen tack.