En så snäll dam

För en månad så kolade vi vår fjortonde kolmila, en kolning som gick så snällt och fint utan några problem. Under några dygn så njöt man där i skogen medan hon kolade, många besökare var det också.

Men nu var det dags för rivning, varje dag hade man gått upp och checkat av att det såg bra ut. Många frågor fanns det, hade hon svalnat av, fanns det kol eller skulle det bara vara ett tomrum innanför stybben och om det fanns kol hur mycket?
Så nu var det dags med det tunga arbete att skotta av stybben, vi började försiktigt att skotta av toppen för att där se om det fanns antydningar till värme eller om det såg bra.
Det såg lite lurigt ut milan då det kändes varmt, väntade en stund och börja skala av toppen.

Det såg mycket lovande ut och efter all stybb på toppen var bortskottad så kunde vi inte se några tecken på värme eller glöd. Så efter en diskussion så bestämde vi att skotta helt rent.

Efter ha skottat rent tog vi en paus, dels för att pusta ut men också för att se vad som skulle ske. Men det visade sig att hon hade kolat ut helt, inga tecken på att det skulle finns någon värme/glöd som skulle ta fart. Så nu kunde vi börja riva ut och lägga i storsäck direkt. Vi brukar annars lägga ut på backen för att hålla koll på glödande kolbitar och sedan hälla i storsäck efter ett dygn på backen.

Det var en fröjd att riva mot fjolårets rivning där milan hade varit varm och det var glöd i hela milan.

Men god hjälp av min bror och grannen Josefina så gick allt lekande lätt och kl. 1900 på kvällen så var vi klara. Aldrig har det gått så fort att riva en kolmila, allt gick lekande lätt och vi hann med många raster. Kolmilan (Margareta var hennes namn i år) hade kolat ut fullständigt och det som ej var kolat var bottenvasar och någon enstaka rester av golvet och någon pinne. (se vår hemsida kolbiten.se för mer information)
Årets kolmila, vår dam i svart, var en av de bästa kolmilorna vi har haft genom alla år. Hon kommer gå till historien att vara en otrolig snäll kolmila både under kolningen som vid rivningen.
Dagen efter städades kolningsplatsen från brandar (okolad ved) och stybbringen snyggades till, nu var det dags för vintervila både för platsen och oss själva.
Varmt tack Björn och Josefina för er hjälp under dagen, det var mycket uppskattat att få er till hjälp.